Jag hade en dröm....

I natt hade jag en dröm som kändes väldigt verklig. Det är inte ofta jag minns mina drömmar, nej det händer faktiskt väldigt sällan. Det kan dröja flera år mellan tillfällena. Jag drömde att pappa och mamma hade kommit tillbaka. Pappa dog för tolv år sedan och mamma för 2½ år sedan efter en tids sjukdom. I drömmen hade alltså pappa kommit tillbaka och jag tyckte det var lite märkligt men inte konstigt. Det var väl så det kunde bli?! Han var hemma i lägenheten medan mamma, som även hon var frisk, och jag var i stan. Mamma satt på en vit plaststol ute på ett torg och väntade. Förmodligen väntade hon på mig som hade gått en sväng. I famnen hade hon sin väska, på marken stod en kasse och i handen höll hon ett koppel. I änden av kopplet var en liten svart pudel vid namn Mingel. Det var samma typ av hund som jag träffade igår på rastplatsen i verkligheten. Mamma hade alltså gått med på att passa honom medan jag gjorde ärenden eller gick en sväng med Shanti. Det framgick inte i drömmen. Men jag hade nu fått ett godkännande angående hunden.

Då jag fyllde 7 år 1957 fick jag en svart pudel av min farmor och jag var överlycklig. Men pappa lät mig inte behålla Bastel och mamma sa ingenting, så farmor gav honom till en väninna istället. Farmor bodde vid tillfället i Hjo och hade en dvärgpinscher och innan hade hon haft irländska varghundar i många år. Hon tyckte mycket om hundar och ville tydligen att jag skulle ha en också.

Igår var jag på en rastplats på Gädet på min lunchrast från arbetet på äldreboendet med Shanti min hund och träffade på nytt toypudeln. Första gången jag träffade honom blev jag störtförälskad och nu fick jag se hur pigg och lättlärd han var. Jag tog namnet på kenneln av hundägaren ifall att...och tänkte att Mingel skulle kunna vara ett komlement till Shanti som är en mycket lugn terapihund. I natt hade jag alltså drömt om Mingel. Jag kände också att mamma och pappa nu hade givit mig sitt godkännande. Mingel blir ett jättefint namn på honom.

Bli blodgivare du också

Igår lämnade jag blod på Blodcentralen vid Fridhemsplan. Det var den 22:ra gången och varje påse blod kan nyttjas av tre personer så då kan ni räkna ut hur många jag har hjälpt och räddat. Det känns hur bra som helst när man tänker på att man kan ge liv med sitt eget liv. Det är också väldigt trevligt på Blocentralen dit jag går. Personalen är trevlig och serviceinriktad och man kan fika, äta mat, läsa tidningar, tillgång till internet finns och du får en present när du lämnat blod. Jag har sparat på koppar och skålar från Rörstrand och har nu fyra skålar och åtta muggar. De är i olika färger och jättefina. Men jag har under årens lopp även fått andra presenter också. Det är verkligen värt att lämna blod både för din medmänniskas skull och för din egen. Blod behövs och du gör en stor insats!

Om oneness

År 2007 var jag i Indien för att lära mig mer om oneness (enhet). Att skapa enhet mellan människor istället för separation. Enhet och gemenskap och glädje och lycka. Jag bodde i Ashram Golden City på ett campus i tre veckor tillsammans med många andra kvinnor och män. I gruppen jag tillhörde var vi 26 kvinnor och 9 män. Vi fick uppleva underbara mässor, intressant undervisning av darshas (munkar och nunnor), yogaträning, vi mediterade, vi sjöng och dansade, tog emot oneness blessing och serverades fantastisk god vegetarisk mat och frukter. Vi hade assistenter och guider vi kunde tala med om vår process annars var vi i mauna (tystnad) och det kändes härligt och spännande. Som avslutning på processen blev vi initierade (invigda) och fick efter det själva ge oneness blessing till andra.

Jag skrev dagbok under resan och mindes att jag "brottades" med begreppet divine (gudomlig). Jag försökte känna och uppleva vad det betydde för mig. Vad är Gud? Vad är gudomlig? och fick veta att Gud är vad du vill att Gud ska vara. Det gudomliga är glädje, lycka, humor och kan vara vem och vad som helst och också byta skepnad. Det gudomliga speglar dig själv. Du är det gudomliga.
Oh, jag ville så gärna förstå "the divine" och få det påtagligt bevisat för mig. Jag bad om att det skulle ske under flera dagar. Så en kväll när jag låg i min säng i mörkret för att somna, var det någon som höll lätt om min ena fot under filten en liten stund och jag trodde att det var min granne i sängen bredvid som ville mig något, så jag tittade upp. Men hon sov. Jag tyckte det var underligt för det kändes precis som om någon var där men jag blundade igen för att somna. Då kände jag att någon höll om min högra axel och eftersom jag visste att grannen sov förstod jag att det var ett tecken på "the divine". Nu hade jag fått ett påtagligt bevis för att det gudomliga existerade och jag blev väldigt lycklig och glad. Det är inte den enda stora upplevelsen jag fick under vistelsen i Indien. Jag upplevde också ett högre medvetandetillstånd under en vacker cermoni då jag endast kunde röra mig mycket långsamt och istället fick lägga mig ner. Det jag upplevde då var en oerhörd glädje och lycka och det bubblade skratt och glädje ur mig under flera timmar. Det var helt sagolikt och fantastiskt. Allt omkring mig var vackert och kändes lätt och enkelt. Jag blev som barn på nytt för en kväll och ville hoppa, skutta och busa.

Den 9 november hålls ett Oneness event i Folkets Hus som jag kommer delta i och det blir väldigt spännande.


Så här står det om oneness på hemsidan  http://www.awakeningsweden.se/sv/om-oneness

Om ONENESS

Oneness är en rörelse ämnad att ge människor inre frid och lycka; att hjälpa dig leva i nuet i din vardag. Det är ej bundet till någon särskild religion, kultur, filosofi eller andlig väg. Oneness har bara ett mål; att göra människor genuint lyckliga, vilket måste börja inifrån individen.

Oneness Meditation är en speciell meditation där energier överförs som stillar ditt sinne och sinnets tjatter. Det finns ingenting som du behöver göra annat än att motta och ingen tidigare erfarenhet av meditation är nödvändig. Människor från olika livsstilar, bakgrunder och trossystem upplever dramatiska förändringar och förbättringar i deras liv och relationer efter Oneness Meditationen.

När en människa upplever en viss stillhet i sinnet och är mer närvarande i nuet, samt börjar känna orsakslös glädje och frid inombords, kallas det i Oneness termer för att personen har fått ett Uppvaknande. Flera Uppvaknade personer från Sverige kommer att dela med sig av sina upplevelser av detta tillstånd under dagen och även ge energiöverföringen ”Awakening Deeksha” för att du ska kunna uppleva samma tillstånd.

Sri Bhagavan är grundaren av Oneness University i Indien; en skola för inre välmående. Ända sedan Sri Bhagavan var ett litet barn har hans enda intresse varit att hjälpa mänskligheten bli fri från lidande. Idag kommer varje månad hundratals personer från hela världen till Oneness University för att uppleva detta tillstånd av inre frihet. Vi kommer att ha en direkt videokommunikation med Sri Bhagavan där han svarar på våra frågor och sedan även mediterar med oss och ger sin välsignelse.

För mer information se www.onenessuniversity.org eller svenska hemsidan för Oneness www.onenessnordic.ning.com

Var rädd om dig och andra...

Nu är det dags att lysa upp sig själv i trafiken med reflexer och blinkande ljus så du syns bra och skyddar dig själv och andra från att skadas eller förolyckas. Sätt på dig reflexer så du syns både framifrån och bakifrån och skydda din hund och dina barn också med blinkande ljus, reflexer eller påsydda band. Man syns så mycket bättre med hjälpmedel och från betydligt längre håll. En bra livförsäkring!

Plocka upp efter hunden!

Fan! Nu har det hänt mitt framför näsan på mig. Det var ju i och för sig bra, för då kunde jag säga ifrån och få den äldre mannen att förhoppningsvis inte göra om det. Jag var på promenad med Shanti då mannen framför mig med sin tax stod och väntade på att denne skulle slutföra sina behov. Vi gick på gångvägen och de stod på gräset vid sidan om. Vi passerar och när jag vänder mig om traskar mannen vidare som om inget hade hänt. När jag ser det ropar jag ; "Varför plockar du inte upp bajset"? Varpå han svarar ; "Det behövs inte där"! "Jo, det behövs det verkligen" replikerar jag och tänker på alla barn som springer omkring eftersom det är en skola och lekplats intill. Jag tar upp en bajspåse och närmar mig mannen. Nu har han kommit rätt så nära mig och hans hund som känner av husses irritation börjar morra och dra mot oss så Shanti morrar tillbaka varpå mannen får det besvärligt med sin nedsatta simultankapacitet, att hålla tillbaka sin hund, ta upp en bajspåse och samtidigt svara mig att han får väl gå tillbaka och plocka upp då...vilket han gör. Nu blir det ännu knepigare för han hittar inte platsen för hundens resultat så han får gå böjd och leta och leta, fram och tillbaka. Jag står en stund och tittar på honom så han inte ska smita ifrån uppgiften men till slut går vi vår väg Shanti och jag och lämnar mannen med sin skamsenhet och förhoppningsvis känslan av att inte vilja att detta skall upprepas igen.
Varför tror äldre män att de står över lagar och regler, att dessa inte gäller dem? Det är väl inte bara äldre män som tror detta, men jag har drabbats av just de äldre männens grinighet och omnipotens. Det är väl inte mindre äckligt att trampa i hundbajs som ligger vid sidan av gångvägen?

Sova på saken

Sova på saken är inte alls tokigt utan istället väldigt klokt. Det är under sömnen som hjärnan bearbetar information som du lärt in under dagen. Är det något knepigt som du tragglar med så kan vakna upp och ha lösningen dagen därpå.
Det är också under sömnen som kroppen återhämtar sig och reparerar skador. Risken för att skada sig under dagen blir betydligt mindre om du är utsövd. Du stärker dig både fysiskt och mentalt under sömnen och håller dig friskare om du sover bra. Det är alltså betydelsefullt att lyssna till kroppen och själen och ge dem vad de behöver. Förutom god sömn är fysisk regelbunden motion bra. Det behöver inte alls vara avancerad motion utan dagliga promenader, gå i trappor och i skog å mark då och då räcker gott. Att äta näringsriktig mat är förstås också stärkande samt att befrämja goda relationer.

Goda relationer behöver inte vara ansträngande som att bjuda på fina middagar eller fester, nej det kan handla om att finnas där när någon frågar efter en och då menar jag inte att vara uppkopplad för jämnan. Det kan handla om att vara närvarande i samtal, lyssna aktivt och ställa adekvata frågor under samtalet. Helt enkelt att bemöda sig om sin partner eller sitt barn. Se den andra och dennes behov just då. För att orka med varandra behöver vi god sömn.

 

Shanti gör skillnad

Idag var Shanti och jag på äldreboendet där vi arbetar tillsammans. Det vill säga det är Shanti som gör jobbet med den boende och jag har rollen som stöd och guide om det skulle behövas. Men Shanti är så lyhörd och intuitiv så han vet själv oftast vad han ska göra tillsammans med den boende.Uppdraget består i individuell aktivering såsom lek, mys, kel och promenader. Genom arbetet Shanti gör och den glädje han ger minskar medicineringen mot smärta och det går lättare för personalen att hantera de dagliga aktiviteterna med den boende genom att hänvisa till vad Shanti gillar och inte. Språket kommer tillbaka och många av damerna på avdelningen och även personalen, blir väldigt glada då vi kommer och ler, vill klappa och krama Shanti och har också något att samtala om då vi går. Det finns foton uppsatta på oss på avdelningen och inne på rummen till dem vi besöker och personalen är väldigt entusiastisk och bra. De fortsätter att prata om Shanti då vi inte är där, så de boende får något fint och trevligt att tala om och se fram emot. Vi är på boendet några dagar i veckan och förgyller tillvaron för de gamla. Det är mycket stimulerande och trevligt och jag känner att både personal och boende uppskattar oss mycket och vet att Shanti gör stor skillnad.