Man vänjer sig aldrig....

Nu har jag fått ett femte barnbarn, en pojke till, allt som allt fem pojkbarnbarn... och det är hur makalöst som helst. Varje gång! En ny liten krabat att lära känna, se och förundras över, hålla i famnen, känna värmen från, se gäspa och le, grimasera, höra skratta eller gråta, känna gripa om mitt finger, få trösta och vagga, pussa på och andas in doften från... ja helt ljuvligt!
Och med så fina föräldrar... det är ett barn som har fått förmånen att födas av fantastiska föräldrar, medvetna, öppna och sociala, ärliga med sig själva och mot varandra, omhändertagande, självständiga, ansvarstagande, känsliga och ödmjuka, föräldrar som förstår vikten av att låta barn utvecklas efter egen förmåga, prova på, undersöka och som uppmuntrar nyfikenhet. Det ska bli så roligt att följa med på resan, att se sonen växa och utvecklas, se föräldrarna växa och utvecklas som man önskar alla vuxna och barn fick göra, som en naturlig del av livet. Efter var och ens anlag, förmåga, behov, intresse... Glädjas åt, stödja och stötta varandra, dela med sig av... hjälpas åt, finnas till hands vid behov, allt det som borde vara en självklarhet för alla att uppleva.
Ja, det är ett under med ett nyfött barn, man vänjer sig aldrig!

Acceptans och Tolerans

Det kan inte vara så svårt att bestämma sig för att acceptera, andra personer/våra medmänniskor, andra sätt att klä sig, olika trosuppfattningar, mat från olika kulturer, olika sätt att tänka, olika sätt att handla, skiftande sätt att utöva sin sexualitet på mm.mm, förutsatt att det inte kränker oss själva eller drabbar oss på ett begränsande sätt. Istället är det många gånger väldigt berikande, om man väljer att se det så, och det kan man ju göra som omväxling. Vi har själva en stor förmåga att påverka vad vi väljer att se som viktigt och betydelsefullt och tvärt om. Vi kan välja vilka tankar vi vill ta fasta på och vilka tankar vi behöver släppa så fort som möjligt. Vi kan välja bort för oss ovidkommande saker och ägna oss åt det som känns viktigt istället. Vi kan välja väldigt mycket och påverka vårt liv på många sätt, bara vi bestämmer oss för att göra så. Tro på att vi kan, att det går och varför skulle det inte det? Vi har därmed en möjlighet att välja att acceptera oliktänkande, åtminstone finns det intellektuellt en sådan förmåga hos människan. Så varför inte nyttja den förmågan?! Jag kan bestämma mig för att acceptera att alla inte tycker som jag, inte tänker som jag, handlar på ett sätt som inte jag skulle göra, säger saker som jag inte skulle säga. Varför tror vi att vi måste ta ansvar för vad andra säger eller gör? Vad är vi så rädda för?
Mörkret är inte farligt när vi känner till det och vant oss vid det, när vi vet att vi kan hantera vår oro inför mörkret, när vi har erfarenhet av att mörkret också inrymmer ljuset. Ofta har vi möjlighet att få hjälp om vi bara vågar ta emot hjälpen, om vi vågar visa att vi behöver hjälp och stöd, om vi kan berätta att vi saknar trygghet. Första steget, tror jag är att uttrycka detta för sig själv så det blir tydligt och synligt. Uttala att jag är rädd och känner mig ensam, jag behöver hjälp, jag mår inte bra. Det kan vara första steget att komma ur en låst position. Det finns väldigt många där ute som vill hjälpa och stötta men de behöver veta att jag vill ha deras hjälp. Det kan vara tufft att be om hjälp men det är starkt och det visar på att en tar ansvar för sig själv, hur en mår och har det. Det är väl vad vi vill...  att människor tar ansvar för sig själva och hur vi vill leva våra liv och inte skyller på någon annan/andra för vår "olycka". Det är att tillskriva en person eller grupp en alltför stor förmåga och makt över oss när vi är starka och kapabla nog att ta den makten själva över våra liv.

Inlärning skapas av intresse och kärlek.

Alla former av manipulation, styrande, tvång, övergrepp, hot, maktutövande eller förnekelse skapar rädsla, begränsningar, ilska, inlärd hjälplöshet eller vanmakt. 

Det leder till ofrihet, förminskande, passivitet eller lydnad (på grund av rädsla - inte av samverkan och förståelse). Det leder till rädsla för att visa vem man är och att ta initiativ, skapar en känsla av övergivenhet och utlämnande vilket gäller både barn, vuxna och hundar. För att få människor och hundar att våga, mogna och växa, interagera, känna delaktighet, samverkan, nyfikenhet, glädje och lust behövs lyhördhet, inkännande, närvaro, förståelse, intresse för varandra, trygghet, tillit mm. 

Istället kan vi vuxna leda, guida, visa på alternativa vägar, vara närvarande, stötta, förhindra skada och olycka, delge vår kunskap och erfarenhet och få människor och hundar att växa, utvecklas och mogna. Inlärning sker endast i god miljö där intresse skapas, harmoni finns och kärlek lyser.

Vi behöver bry oss om varandra, gå i varandras fotspår och skor dvs. känna/lyssna in varandra, visa intresse, lyfta, vara närvarande, se och bekräfta varandra. 

När vi är där blir det smidigt och lättsamt, trevligt och härligt att leva och samverka. 

Man ska inte per automatik tro, att barn eller hundar som är stillsamma, lugna och passiva har det bra, eller mår bra. 

Ofta syns det hur de mår i kroppsspråket och i blicken. De kan ha lärt sig att det inte lönar sig att visa vad man känner, tycker eller vill. Kanske har de mött tystnad på frågor de ställt, bortvända blickar, oförståelse och ointresse, blivit kränkta eller hånade. När repertoaren inte räcker längre för att tala om att de inte mår bra, kan de istället visa inlärd passivitet och hjälplöshet. Det har ingenting med harmoni och nöjdhet att göra. Tvärt om, de har gett upp.

Vi behöver lära oss se helheten, känna in och lyssna på det som nästan är ohörbart. Släppa in andra i våra liv och också uppmärksamma våra egna reaktioner, tankar och känslor på vad andra signalerar, vara modiga och bry oss om.

Bemötandet är kanske det allra viktigaste...

Jag dansar balett igen efter 35 års uppehåll men under den tiden då jag arbetade som arbetsterapeut och startade eget företag Hälsa & Harmoni med inriktning på massage och medicinsk qigong, tränade jag från och till pilates och yoga. Det är bra träningsformer de också och stärker kanske främst rygg, mage och balans. Som i baletten tränar man efter egen förmåga, lättare eller mycket avancerat.
I balettklasserna tillkommer också den underbara musiken utförd av fantastiska pianister som lyfter rörelserna och stegen så det blir lättare att dansa och blir balett av det vi gör.
Balett handlar om att uttrycka något med hela kroppen och ansiktet, utföra rörelser med kraft och styrka, balans och energi fast det skall se lätt och vackert ut och det är ohyggligt svårt. Man behöver vara stark och vig, ha god balans, vara uthållig och visa att man äger "scenen" det vill säga vara stolt i kroppen och uttrycket.
Jag njuter av att igen efter så lång tid få känna på denna dansform som jag hade glömt var så underbar. Men när jag står där vid stången kommer känslan tillbaka i kroppen och minnet av att dansa. Dåtid och nutid blandar ihop sig, minnen vaknar till liv och upplevelser känns åter i kroppen och blandar sig i en härlig kompott. Baletten får mig att känna mig levande och kraftfull och det är viktigt när man börjar bli äldre som jag. I vår grupp är det yngre och äldre, kvinnor och män som dansar. Det är tidigare professionella dansare och nybörjare i en blandad grupp vilket fungerar fint eftersom man tränar efter egen förmåga och möjlighet. Jag gillar att anstränga mig och kämpa och baletten är den allra bästa träningsformen för mig. Balansen, styrkan och hjärnan tränas mer och mer för varje träningstillfälle. Det är väldigt bra och nyttigt att träna minnet och det är det svåraste, att minnas kombinationerna - stegen och armrörelserna. När balettmästaren visar en kombination gäller det att minnas hur denna började och det var väldigt svårt i början. Nu går det bättre och eftersom det är "högt i tak" i balettsalen, gör det inget om man gör fel eller inte kommer ihåg hela kombinationen. Vi kan fråga och han visar igen och kommenterar gärna och intresserat. Eller så visar dottern. De jobbar tillsammans, vilket är väldigt trevligt, att far och dotter undervisar i dans tillsammans. Stämningen är härlig och glädjen smittar. Vi är en fin grupp och bemötandet är suveränt.


Bemötandet som är så viktigt för motivationen och viljan, att fortsätta, gå vidare, känna sig välkommen, mottagen, delaktig, sedd och hörd, bekräftad... ja vad det än gäller.

När jag jobbade på Älvsjö Vårdcentral som arbetsterapeut i början av -80 talet fick jag frågan av min dåvarande chef - hon frågade mig under ett utvecklingssamtal vad som var viktigast i mitt arbete och jag svarade bemötandet. Men hon hade inte alls tänkt sig det svaret så jag hade svarat fel. Hon hade tänkt på nybesök eftersom det genererade pengar. Det var alltså nybesök som var det allra viktigaste på VC inte hur vi bemötte patienterna.
Man kan tänka på vad som helst egentligen där människor eller djur också för den delen ingår. Om bemötandet inte är gott, om man inte når fram med sitt budskap, om man inte kan få människor engagerade och intresserade, om man inte skapar trivsel, är vänlig, tillgänglig, delaktig, välvillig med mera, vad åstadkommer man då?

Hur använder vi vår tid?

Hur använder vi vår tid? Hur prioriterar vi i vår vardag. Jag förundras över att Iphonen fått så stor plats och makt i våra liv. Överallt ser man människor som stirrar in i denna manick utan att verka bry sig om eller veta vad som händer omkring dem. De ser inte hur de går eftersom de kollar in i mobilen. Jag får väja så vi inte krockar. Kvinnan som kom gående emot mig hörde inte hur bilen kom bakom henne och hur den tutade där hon gick över gatan. Han behövde sakta in betydligt för att inte köra på henne och hon märkte ingenting. Många befinner sig i sin egen värld. Håller vi på att glömma bort varandra? Vi ser inte grannen som behöver hjälp med matkassen. Vi ser inte våra barn (många gånger sitter de också bortvända från den som kör) som pockar på uppmärksamhet, vi hör inte dottern som vädjar om att bli sedd och hörd, ser inte sonens försök att bli bekräftad. Vi bryr oss inte om våra medmänniskor på tunnelbanan, ser inte blicken som söker svar på frågan. Vi möts inte ens hemma i samtal.Vad har hänt? Varför skyddar vi oss från varandra? Varför vill vi inte interagera i det verkliga livet? Mobilen har blivit som en slags sköld.

Vi missar så mycket av medmänskliga möten, ser inte leendet, den varma blicken, den utsträckta handen. Missar att det finns något att ta hand om, någon som behöver vår omsorg, någon att bemöda sig om, någon annan än jag själv.

Har vi verkligen så mycket tid att vi kan slösa bort den på en mackapär istället för att vara med varandra, familjen, närvarande i stunden, i nuet, i samtalet. Varför tillåter vi oss styras och härskas av en apparat? Vart är vi på väg när vi inte förstår och ser hur mobilen och datorn tagit över vår vardag. Har vi en aning om hur mycket tid vi lägger ner på att titta efter om någon like:at oss idag, om någon svarat på vårt inlägg. Måste vi läsa våra mail just nu istället för att vänta. Måste vi se efter om någon uppmärksammat vår förfrågan under tiden vi går med barnen till dagis. Varför kan vi inte vänta med att tala med en vän när vi rastar vår allra bästa vän som också behöver vår uppmärksamhet.
Vi har tydligen glömt hur viktiga vi är för vår familj, våra vänner, husdjur, grannar och medmänniskor.

Nej, det är dags att reflektera över hur vi använder vår tid. Vad vi lägger tiden på. Vad vi prioriterar i våra liv och vår vardag. Det är nu vi har möjlighet att ändra på det som inte känns bra och rätt för oss, barnen och familjen, vänner och nära. Nu och inte sen.

Ett nytt år, nya möjligheter!

Ett nytt år, nya möjligheter!                                                                     Framåt, framåt!

Har inte skrivit på rätt länge nu beroende på juluppehåll, ny dator och funktioner som jag behövde lära mig och vänja mig vid och jag har börjat sticka och dansa balett, vilket tagit mycket av min tid. Alltså nya möjligheter som berikar mitt liv. Baletten är något jag längtat efter i många år och så av en slump?, eller så var det meningen, som med mycket vi tror är en slump, så kom jag i kontakt med baletten jag tänkt och fantiserat om och började dansa igen efter 35 år. Balett för seniorer :) Visste inte att det fanns. Det går knappt att beskriva... så härligt är det. Bra för kroppen och själen, balansen, musklerna, lederna och hjärnan. Det är nog hjärnan och balansen som är mest eftersatt. Jag behöver träna upp mig och minnas kombinationer, träna upp balans och muskulatur. Och så underbart det är att dansa till klavierspelet, det vackra och träffa nya vänner.

Och stickningen... jag inte trodde jag skulle tycka om, det är ju så roligt! Framför allt beror det säkert på att det är Shantis ull jag stickar i. Men det är också som meditation. Jag har sparat ullen jag får när jag borstar och kammar honom sen han var valp och jag har många härvor att göra nystan av. Nu har jag stickat klart en mössa och ska fortsätta med vantar. Mössan blev så fin och är härligt varm och skön. Premiär på kvällspromenaden i kväll.
Det här året 2014 kommer bli ett intressant år, tror jag. Ett år att skapa goda relationer och nya kontakter. Ett händelserikt år. Ett år där jag tar extra tid för barn och barnbarn. Tar tid till dem som vill ta del av min tid och mina tankar, erbjudanden, sammankomster och möten.

Jag kommer fortsätta skapa tid till Shantis och min gemensamma utveckling i form av kurser, informationskvällar och sammankomster med andra hundar och hundägare. Vi kommer fortsätta var ute i naturen på långpromenader och äventyr. Ett spännande år.

Slappna av...visualisera...meditera...affirmera

  Så skapar du balans i ditt liv, hälsa och välbefinnande, ökar endorfinerna

 

  - kroppseget morfin och frisätter oxytocin - lugn och ro hormon

 

 

Kropp och själ

 

Ligg i sängen på rygg och rikta uppmärksamheten mot kroppen. Lägg händerna mjukt på nedre delen av magen och låt värmen från dina händer sprida sig i kroppen. Andas in djupt... och långsamt ... ut … långsamt in ... och ut ... och håll andan mellan in och utandningen ett par sekunder.

Ligg en stund och tillåt dig att med tacksamhet och tillgivenhet tänka på din kropp.

Platser och människor

 

Tänk på en plats eller en person du tycker om. Hur känns det när du tänker på platsen, honom eller henne.

Vad tycker du om att göra? Vandra i naturen... ligga och dra dig i sängen på morgonen... måla, dansa, sjunga, skapa och uttrycka dig… ? Vad får dig att må bra? Dofter, smaker, färger, ljud, bilder…

Lyssna till det andliga inom dig. Lyssna till din inre röst, känslor, förnimmelser. Tag hand om dig.

 

Ditt inre leende

 

Rikta tankarna på någon eller något du älskar. Upplev glädjen, slappna av och känn hur ansiktsmusklerna blir utslätade och mjuka, hur kroppen blir tung. Tillåt känslan av glädje och välbefinnande ta plats och etablera sig inom dig. Känn ett inre leende spridas och njut av dina upplevelser.

 

Vila

 

Ta några lugna djupa andetag ända ner i bukens nedre del.
Tillåt dig att sjunka in i känslan av att vara ett vilande, sovande litet barn. Njut!
Känn hur varm och läkande energi sprider sig genom din kropp. Ta hand om ditt inre lilla barn.
Vårda barnet ömt.

 

När du balanserar dig som nu kommer du att bli vital och fylld av energi och livsglädje.

                   Endorfinernas grundegenskaper

 

·         Skapar fysiskt välbehag och hejdar smärta. Kroppen kan producera endorfiner som är tusen gånger starkare än morfin.

·         Främjar läkning av skadade och sjuka vävnader.

·         Stimulerar immunförsvaret.

·         Skapar eufori och lyckokänslor vilka kan upplevas som en djup andlig förbindelse med naturen och universum.

 

Buddhism

 

Buddha förklarade att lycka är ett sinnestillstånd. För att vara lycklig måste vi lära oss att förändra vårt sinne. Genom meditation kan vi lära oss att kontrollera våra negativa tankar, som till exempel ilska och utveckla positiva känslor exempelvis kärlek och medkänsla. Genom denna träning kan vi uppleva varaktig ro och lycka. Sedan Buddhas tid har miljontals människor följt den andliga vägen som han undervisade, och det buddhistiska livssättet är precis lika relevant för oss idag, som det var för människorna i Indien för 2500 år sedan.

Meditationens fördelar

Om vi tränar vårt sinne att bli rofyllt har vi lättare att känna ro och inre harmoni, även i svåra situationer. Men om vårt sinne inte är rofyllt i de mest behagliga yttre omständigheter så kommer vi inte att känna oss till freds. Därför är det viktigt att vi tränar vårt sinne i meditation.

När vi mediterar, och turbulensen av distraherande tankar lägger sig, blir vårt sinne stilla, och det uppstår helt naturligt en djup lycka och förnöjsamhet inom oss. Denna känsla av förnöjsamhet och välmående hjälper oss att handskas med stressen och svårigheterna i vårt dagliga liv.

Mycket av den stress och de spänningar vi vanligtvis upplever kommer från sinnet/våra tankar, och många av de problem som vi upplever, t.ex. dålig hälsa är orsakade och förvärrade av stressen. Genom att meditera för en kort stund varje dag kommer vi att kunna reducera stressen vi känner, och många av våra vanliga problem kan försvinna. Vi har lättare att uppleva lugn och ro i sinnet och svåra situationer kommer att kännas lättare att hantera. Helt naturligt kommer vi att ha en känsla av värme och öppenhet gentemot andra, och alla våra relationer kommer gradvis att förbättras.

 

 

Affirmationer är positiva tankar som används för att förändra en föreställning som inte hjälper oss och skapa betydelsefulla förändringar i vårt liv. Skrivs ner många gånger efter varandra, ofta i jagform följt av sitt eget namn.

Exempelvis:  Jag, Ulla är en begåvad person. Jag, Ulla är en begåvad person. osv...

Affirmationer skrivs som om de redan existerar. Visualisera att målet är uppnått.

 

Några exempel

Jag,... är en god och trygg person.

Livet är rikt och ger mig det jag behöver.

Människor älskar mig och stödjer mig.

Jag,... är fylld av glädje och harmoni.

Jag,... är en viktig och värdefull person.

Jag,... har självförtroende.

Jag,... är älskad.

Jag,... är frisk och framgångsrik.

Jag,... vibrerar av hälsa och livskraft.

Jag,... är vacker och värdefull.

Jag,... är lugn och förmedlar värme och trygghet.

Jag,... har mycket att ge andra.

Jag,... uttrycker mig bra.

Jag,... har allt jag behöver.

Jag,... är stark och levande.

Jag,... älskar livet.

Alla vill mitt bästa.

Jag,... ger mig allt jag behöver.

Ju mer jag gläds åt livet desto bättre blir det.

Jag,... är trygg i alla situationer.

Jag,... välkomnar morgonen och gläds hela dagen.

Jag,... välkomnar kvällen och sover lugnt och tryggt hela natten.

Jag,... är fullkomligt harmonisk och lugn.

Jag,... älskar mig själv och min kropp.

Jag,... är frisk och lycklig.

Jag,... är full av kärlek och harmoni.

Jag,... njuter och lever fullt ut.

Jag,... sprider glädje och kärlek och får detsamma tillbaka.

Jag,... lyssnar till min inre röst, mitt jag som alltid visar mig den rätta vägen.

Jag,... är kraftfull och rik.

Jag,... är tydlig, säker och trygg.

Jag,... älskar min kropp och hela mig själv

.