Allt är föränderligt från den minsta molekyl till väderförändringar och världsordingen. Ingenting är statiskt och bestående, allt rör sig och byter skepnad. Vi förändras både till utseende och till sätt, byter åsikter och intressen, partners och mönster, roller, arbete och mode. Ibland känner vi glädje och kärlek för en person ibland ilska och hat eller ingenting alls utan att vi förstår varför. När vi just har hittat en modell för hur vardagen fungerar smidigt, märker vi att det inte alls var bra längre och måste göra förändringar. När vi äntligen tror att vi förstår varandra finner vi att vi inte alls har lyssnat; det var våra föreställningar och fantasier som rådde och tog plats. Vi behöver ideligen byta strategi för att klara av att anpassa oss så vi blir förstådda, lyssnade på och sedda för det är vad vi innert inne vill. Vi vill bli älskade för den vi är. Vi vill känna acceptans för vår person. Eftersom vi inte lever isolerat från någon annan påverkas vi av varandra både individuellt och kollektivt och vi kommer märka hur vi dras med både hit och dit. Det är ofrånkomligt och naturligt. Vi är flockdjur och vill leva i gemenskap. Ingenting kan vi dock ta för givet varken hos oss själva eller hos någon annan.Vad som är rätt och fel är svårt att få grepp om eftersom allt är föränderligt, subjektivt, fyllt av paradoxer, komplext och står i relation till allting annat. Vi kommer också märka att det egentligen inte finns något regelmässigt rätt eller fel; sanningar omdefinieras ständigt. Oftast står vi inför att nät av handlingar,
saker att förhålla oss till, problem att reda ut, ibland ångestskapande situationer
eller möten där vi ställs inför val och värden att ta ställning till. Vi behöver undersöka
vårt sätt att leva, klargöra, utforska, definiera, reflektera, ta risker och ibland
stora avgörande beslut. Eftersom vi skapar vår omvärld och oss själva i världen genom det sätt vi uppfattar den på och interagerar, de val vi gör, de handlingar vi utför och det bagage vi bär med oss, står vi hela tiden i relation till andra människor. Man kan säga att vi skapar vår omvärld tillsammans med andra. Vi är aldrig ensamma, även om det ibland kan kännas så. Jag finns för att du finns. Att vara människa bestäms av mitt förhållande till andra människor. Jag signalerar till andra hur jag uppfattar mig själv. Som jag ser på mig själv och värderar mig, ser andra mig. Det sätt jag uppfattar andra, tolkar och reagerar på dem, så uppfattar de mig. Vi är i interaktion med varandra hela tiden. Risker och beslut hör till livet och gör att det blir meningsskapande, intressant och levande men ibland också väldigt jobbigt och svårt. I situationer där vi inte kan se någon lösning kan det så plötsligt uppstå nya möjligheter och vi kan få förnyad energi och kraft.
Konsten att leva sitt liv handlar om att skapa mening, våga ta risker, vara medveten, ingå i sammanhang, förstå att livet inrymmer många både- och situationer, vara autentisk, och lyssna in vad jag behöver och välja bort det ovidkommande. Leva mitt liv, ingen annans, acceptera det som känns rätt och riktigt och säga nej till det som går emot min inre övertygelse. Skapa egenmakt, ta konsekvenser, visa sårbarhet och inta en ansvarsfull hållning mot sig själv, andra och världen samt leva framåtriktad. ”Jag lever därmed har jag ett ansvar”. Men livet innefattar också stunder av stillhet och meditation. Det är betydelsefullt att finna sin egen balans. Balans mellan aktivitet och vila, mellan ljus och mörker, att vara med andra och med sig själv, mellan känsla och förnuft, snabba och långsamma aktiviteter, mellan att vara aktiv och passiv, ge och ta emot och så vidare. Att flyta med i ett flowtillstånd istället för att kämpa emot så fort det inte blir som jag önskar och vill är en bra väg men det betyder inte att jag lägger ner och blir passiv. Det innefattar istället att jag är aktiv och gör vad jag kan för att må bra och vår värld ska bli en bättre plats att leva på för oss alla.
.JPG)
.JPG)
.JPG)
.JPG)
