Jag har ansvar....

Jag gillar flexibla människor som kan tänka ut olika lösningar och se saker ur andra synvinklar. Som kan se humor i vardagen och lösa "problem". Jag är själv mycket för att ta itu med det som skall fixas och åtgärdas och inte skjuta upp det allt för länge. Ibland låter jag saker vänta då de behöver "mogna" eller jag behöver prioritera. Jag kan exempelvis prioritera att vila, sova eller gå en promenad då jag anser det viktigare just då för mitt välbefinnande. Men det finns situationer där det inte går att skjuta upp, vänta ut eller delegera till någon annan. Inte ens tanken på att då inte orka eller vilja finns inte. Då är det inte ens någon ide´att spekulera efter en annan lösning. De tillfällen jag tänker på är de gånger man behöver stiga upp på natten för att ta hand om sitt barn som gråter, är hungrigt eller sjukt eller andra gånger då barnen/ungdomarna behöver hjälp och stöd, någon som lyssnar och är delaktig eller de tillfällen då man måste gå ut med hunden som behöver rastas även om det är svinkallt, regnigt och blåsigt eller jag har feber. Finns ingen annan där som kan ta över eller hjälpa till så finns heller inte tanken på ett alternativ, vilket är lika bra det. Börjar jag ifrågasätta min situation blir allt mycket besvärligare. Skulle jag börja tänka på hur skönt det vore att ligga kvar i varma sängen, eller hur mycket hellre jag vill sitta kvar ostörd framför brasan och dricka glöggen eller läsa ut den spännande boken, så försvårar jag ju för mig själv. Jag straffar mig själv faktiskt med tanken på en annan möjlighet. Jag förhindrar för mig själv upplevelsen av att vara älskad och behövd.

Det är min egen inställning, mina egna tankar som styr mig och får mig att känna si eller så. Mina tankar kan ställa till det för mig och få mig irriterad eller arg. Eller öm av kärlek. Kanske har jag glömt hur viktig jag är för mina barn, min partner och för andra. Det är ju klart att jag vill finnas där för dem som behöver mig. Det är ju självklart att jag vill visa min kärlek för dem jag älskar. Om jag tänker på hur viktig och betydelsefull jag är så blir det enklare att bry sig om andra. Att känna sig behövd, viktig och värdefull är vad vi alla strävar efter. Jag är viktig och jag tar mitt ansvar. Jag tar ansvar för det jag "ställer till med" åsamkar andra, ordnar med, orsakar, skapar och så vidare. Ansvaret innefattar också att jag tar hand om mig själv på ett bra sätt, hur jag bemöter andra, mina barn, min partner, min hund, ja alla medmänniskor. I ansvaret ligger också att förvänta sig ansvar och medmänsklighet tillbaka eftersom jag har rätt att förvänta mig ett bra bemötande och ett ansvarstagande från andra när jag förväntar mig det från mig själv gentemot andra och mig själv.