Jag har ansvar....

Jag gillar flexibla människor som kan tänka ut olika lösningar och se saker ur andra synvinklar. Som kan se humor i vardagen och lösa "problem". Jag är själv mycket för att ta itu med det som skall fixas och åtgärdas och inte skjuta upp det allt för länge. Ibland låter jag saker vänta då de behöver "mogna" eller jag behöver prioritera. Jag kan exempelvis prioritera att vila, sova eller gå en promenad då jag anser det viktigare just då för mitt välbefinnande. Men det finns situationer där det inte går att skjuta upp, vänta ut eller delegera till någon annan. Inte ens tanken på att då inte orka eller vilja finns inte. Då är det inte ens någon ide´att spekulera efter en annan lösning. De tillfällen jag tänker på är de gånger man behöver stiga upp på natten för att ta hand om sitt barn som gråter, är hungrigt eller sjukt eller andra gånger då barnen/ungdomarna behöver hjälp och stöd, någon som lyssnar och är delaktig eller de tillfällen då man måste gå ut med hunden som behöver rastas även om det är svinkallt, regnigt och blåsigt eller jag har feber. Finns ingen annan där som kan ta över eller hjälpa till så finns heller inte tanken på ett alternativ, vilket är lika bra det. Börjar jag ifrågasätta min situation blir allt mycket besvärligare. Skulle jag börja tänka på hur skönt det vore att ligga kvar i varma sängen, eller hur mycket hellre jag vill sitta kvar ostörd framför brasan och dricka glöggen eller läsa ut den spännande boken, så försvårar jag ju för mig själv. Jag straffar mig själv faktiskt med tanken på en annan möjlighet. Jag förhindrar för mig själv upplevelsen av att vara älskad och behövd.

Det är min egen inställning, mina egna tankar som styr mig och får mig att känna si eller så. Mina tankar kan ställa till det för mig och få mig irriterad eller arg. Eller öm av kärlek. Kanske har jag glömt hur viktig jag är för mina barn, min partner och för andra. Det är ju klart att jag vill finnas där för dem som behöver mig. Det är ju självklart att jag vill visa min kärlek för dem jag älskar. Om jag tänker på hur viktig och betydelsefull jag är så blir det enklare att bry sig om andra. Att känna sig behövd, viktig och värdefull är vad vi alla strävar efter. Jag är viktig och jag tar mitt ansvar. Jag tar ansvar för det jag "ställer till med" åsamkar andra, ordnar med, orsakar, skapar och så vidare. Ansvaret innefattar också att jag tar hand om mig själv på ett bra sätt, hur jag bemöter andra, mina barn, min partner, min hund, ja alla medmänniskor. I ansvaret ligger också att förvänta sig ansvar och medmänsklighet tillbaka eftersom jag har rätt att förvänta mig ett bra bemötande och ett ansvarstagande från andra när jag förväntar mig det från mig själv gentemot andra och mig själv.

Svampskogen

Igår var Shanti och jag i svampskogen med sonen. Vi var på Färingsö där sonen bor med sambo och sonson nu tre veckor. Det är fantastiskt att komma till dem och uppleva naturen, vidderna, skogen, dofterna och lugnet. Det är alltid lika trevligt att träffa dem och den här gången fick också Shanti träffa barnbarnet. Han förundrades över undret och nosade och nosade för att riktigt ta in den nya familjemedlemmen. När vi klev av bussen drog Shanti för att så snabbt han bara kunde komma upp till huset och det som väntade, få springa fritt och undersöka naturen och dofterna, träffa son och sambo.
Vi hittade trattkantareller, gula kantareller, trumpetsvamp och taggsvamp. Fingersvampen behövde växa till sig och även vissa trattisar men vi plockade ändå rätt mycket. Det är märkligt hur ögonen ställer in sig på svampen, om man hittar några trattisar ställer ögonen in sig på trattisar och man hittar fler. Hittar man trumpetsvamp ställer ögonen in sig på svart längre svamp och man hittar lättare fler sådana svamper.
Så härligt det är att äta färsk egenhändigt plockad svamp som jag gjorde ikväll med vitlök, salt och peppar. Det finns nästan inget godare. Shanti hoppade och skuttade och sprang runt i skogen som om han jublade av lycka. Inte så konstigt att han inte kunde bärga sig utan drog mig upp till huset och lilla familjen. Vi hade en härlig dag och när vi åkte hem var både Shanti och jag trötta och nöjda med dagen.

Hösten är i antågande...

Nu är hösten på väg och med den underbara friska, färgsprakande, skogsdoftande dagar. Solen värmer fortfarande så vi inte vet hur vi ska klä oss eftersom det kan vara huttrande kallt på morgonen och sensommarvarmt under dagen. Vi behöver vara förutseende och klä oss så vi kan variera oss efter plusgraderna och förhindra att bli förkylda och sjuka. Vi bör akta oss för vind, fukt och kyla som den kinesiska traditionen och medicinen KTM förespråkar. Dagarna blir kortare och vi blir tröttare då vi saknar ljuset, nivån av melatonin ökar i kroppen. Nu bör vi vara ute så mycket som möjligt under de ljusa timmarna och fylla på så kroppen tillverkar D-vitamin vilket vi behöver extra mycket av under vinterhalvåret. Bra att dricka varmt te med bitar av färsk ingefära, pressad vitlök, honung och citron i för att förebygga, bli bra från och återställa kroppen efter en förkylning. Passa på och njut av naturen i höst, dra i doften av frisk hög luft och gläds åt det vackra.

Älska - älska inte, Älska - älska inte, Älska - .....

Allt är föränderligt från den minsta molekyl till väderförändringar och världsordingen. Ingenting är statiskt och bestående, allt rör sig och byter skepnad. Vi förändras både till utseende och till sätt, byter åsikter och intressen, partners och mönster, roller, arbete och mode. Ibland känner vi glädje och kärlek för en person ibland ilska och hat eller ingenting alls utan att vi förstår varför. När vi just har hittat en modell för hur vardagen fungerar smidigt, märker vi att det inte alls var bra längre och måste göra förändringar. När vi äntligen tror att vi förstår varandra finner vi att vi inte alls har lyssnat; det var våra föreställningar och fantasier som rådde och tog plats. Vi behöver ideligen byta strategi för att klara av att anpassa oss så vi blir förstådda, lyssnade på och sedda för det är vad vi innert inne vill. Vi vill bli älskade för den vi är. Vi vill känna acceptans för vår person. Eftersom vi inte lever isolerat från någon annan påverkas vi av varandra både individuellt och kollektivt och vi kommer märka hur vi dras med både hit och dit. Det är ofrånkomligt och naturligt. Vi är flockdjur och vill leva i gemenskap. Ingenting kan vi dock ta för givet varken hos oss själva eller hos någon annan.Vad som är rätt och fel är svårt att få grepp om eftersom allt är föränderligt, subjektivt, fyllt av paradoxer, komplext och står i relation till allting annat. Vi kommer också märka att det egentligen inte finns något regelmässigt rätt eller fel; sanningar omdefinieras ständigt. Oftast står vi inför att nät av handlingar, saker att förhålla oss till, problem att reda ut, ibland ångestskapande situationer eller möten där vi ställs inför val och värden att ta ställning till. Vi behöver undersöka vårt sätt att leva, klargöra, utforska, definiera, reflektera, ta risker och ibland stora avgörande beslut.

Eftersom vi skapar vår omvärld och oss själva i världen genom det sätt vi uppfattar den på och interagerar, de val vi gör, de handlingar vi utför och det bagage vi bär med oss, står vi hela tiden i relation till andra människor. Man kan säga att vi skapar vår omvärld tillsammans med andra. Vi är aldrig ensamma, även om det ibland kan kännas så. Jag finns för att du finns. Att vara människa bestäms av mitt förhållande till andra människor. Jag signalerar till andra hur jag uppfattar mig själv. Som jag ser på mig själv och värderar mig, ser andra mig. Det sätt jag uppfattar andra, tolkar och reagerar på dem, så uppfattar de mig. Vi är i interaktion med varandra hela tiden. Risker och beslut hör till livet och gör att det blir meningsskapande, intressant och levande men ibland också väldigt jobbigt och svårt. I situationer där vi inte kan se någon lösning kan det så plötsligt uppstå nya möjligheter och vi kan få förnyad energi och kraft.

Konsten att leva sitt liv handlar om att skapa mening, våga ta risker, vara medveten, ingå i sammanhang, förstå att livet inrymmer många både- och situationer, vara autentisk, och lyssna in vad jag behöver och välja bort det ovidkommande. Leva mitt liv, ingen annans, acceptera det som känns rätt och riktigt och säga nej till det som går emot min inre övertygelse. Skapa egenmakt, ta konsekvenser, visa sårbarhet och inta en ansvarsfull hållning mot sig själv, andra och världen samt leva framåtriktad. ”Jag lever därmed har jag ett ansvar”. Men livet innefattar också stunder av stillhet och meditation. Det är betydelsefullt att finna sin egen balans. Balans mellan aktivitet och vila, mellan ljus och mörker, att vara med andra och med sig själv, mellan känsla och förnuft, snabba och långsamma aktiviteter, mellan att vara aktiv och passiv, ge och ta emot och så vidare. Att flyta med i ett flowtillstånd istället för att kämpa emot så fort det inte blir som jag önskar och vill är en bra väg men det betyder inte att jag lägger ner och blir passiv. Det innefattar istället att jag är aktiv och gör vad jag kan för att må bra och vår värld ska bli en bättre plats att leva på för oss alla.

 

 

 

Tyresta nationalpark

 Igår var jag, Karin -flickornas faster och Shanti i Tyresta nationalpark denna sköna indiansommardag och vandrade Bylsjöslingan 6 km. Men först tog vi en fika på cafét vid Tyresta by där de också har en gemytlig liten lanthandelsbod, korvgrillning och hästar. Jag åt pannkakor med vispgrädde och sylt och Karin tog en macka mums fili baba! Sen promenerade vi slingan som gick genom vacker orörd skogsmark. Det doftade frisk skog och solen värmde titt som tätt och mot slutet av slingan, eller början beroende på vilket håll man går, uppenbarade sig sjön. Det var många som hade tagit sig till nationalparken denna underbara dag. Jag hade Shanti kopplad hela tiden i långt koppel, det kanske man behöver i en nationalpark men jag hittade inga notiser om det på hemsidan. Jag hittade heller ingen svamp men letade inte så länge. Det fina var att gå där i skogen, känna doften och lugnet och ha tiden.
Det finns många leder att gå och det är ett vackert och stilla område, fint för barnfamiljer med anpassade promenadvägar för barnvagn och grillplatser. En fin utflyktsort.

Oh, happy day!

Igår var en härlig dag. Shanti och jag skulle för första gången ha en grupp på ett äldreboende. En grupp av äldre damer och herrar cirka 10 stycken som gillar hundar skulle närvara och tanken var att vi skulle se vad vi kunde göra tillsammans. Om det visade sig att det fungerade bra skulle de kanske anställa oss. Vi kom i god tid, en kvart innan och där var redan två damer som väntade. När de såg Shanti blev de exalterade och tog genast kontakt med honom och han med dem. Jag hälsade också och ställde sedan iordning stolar i en cirkel på sjukgymnastiken. Så småningom kom det fler och fler deltagare, personal och en sjuksköterska som hade fått i uppdrag att ta bilder. Det blev en mycket lyckad timme med mycket skratt och glädje, där vi visade konster Shanti och jag, han lekte med besökarna med olika leksaker och de skojade tillbaka med honom, gav honom godis, gömde leksaker på sig själva som han fick leta efter och höll varandra aktiverade hela tiden.

Jag var mycket nöjd efter timmen och fick höra av personalen att de var imponerade. Shanti hade varit superduktig, engagerad och intresserad, en superkille! De skulle höra av sig! :)

Efter det hade jag en individuell träff med en dam som helt enkelt älskar Shanti, säger hon och blir helt förändrad då vi kommer, glad och pigg, känner inte av smärtan i kroppen eller tristessen och ensamheten. Shanti gör en enorm skillnad för henne och jag gläds oerhört och tycker det är så roligt att träffa henne.

På kvällen hade jag kör i Korskyrkan. Vi sjunger gospel, visor och annat och det är helt enkelt underbart att sjunga igen efter sommarens uppehåll. Jag har sjungit i kören i ett år nu efter många år av uppehåll från köraktiviteter då annat fått ta plats i mitt liv. Jag är glad att jag har satt igång igen, för jag mår bra när jag får sjunga. Jag mår också bra av att skriva och det har jag gjort i flera år nu och av att måla vilket jag inte kommit igång med igen efter att jag skaffade Shanti. Har helt enkelt inte prioriterat det ännu.

På väg från Korskyrkan tittade jag efter sms och hade fått ett sms med bild på mitt nyfödda barnbarn en son till min yngre son - den förstfödde. Det var en underbar nyhet och en mycket harmonisk bild på son och sonson och jag bubblade av lycka.

Det var verkligen en superdag, full av glädje och lycka och jag kände mig så nöjd med dagen. På kvällen var vi väldigt trötta och sov länge dagen därpå Shanti och jag.

...mer humor i vardagen...

Att inte ta sig själv på för stort allvar...står det i tidningen. Ja, det är bra! Det behöver jag läsa, höra och komma ihåg. Jag tar nog mig själv på för stort allvar för ofta och behöver minnas att tillåta leken, se saker lättsammare och släppa fram humorn. Men vad svårt det är när man är uppvuxen med allvar, "slita i sitt anletes svett", inte ha roligt samtidigt som man pluggar, inte göra något hafsigt utan vara seriös, se prydlig och ordentlig ut och så vidare. Men oj, va tråkigt ...
Jag vill leka och låta humorn ta plats mer i mitt liv så nu ska jag bättra mig. Jag vill kunna vara spontan och säga mer vad jag känner utan att för den skull vara rädd för att uppfattas felaktigt. Jag vill kunna klä mig som jag tycker och kombinera som jag vill utan att bli uttittad. Och för den skull, vad gör det om folk tittar lite extra? Det kan kanske roa dem och då har jag ju gjort några glada också. Nej, varför är vi så rädda för att göra fel? Vem har rätt att döma mig och påvisa att jag inte gör rätt, eller klär mig rätt? Jag kan inte utgå från vad andra tycker om dittan och dattan. Jag måste utgå från vad jag själv känner och tycker i olika frågor, i olika sammanhang. Jag måste känna efter vad jag själv vill, önskar och tycker för att må bra. Det kan ju bara jag själv veta. Det är bra att bli påmind om det som är gott och fint i livet och hur vi kan leva livet för att må bra.