I balettklasserna tillkommer också den underbara musiken utförd av fantastiska pianister som lyfter rörelserna och stegen så det blir lättare att dansa och blir balett av det vi gör.
Balett handlar om att uttrycka något med hela kroppen och ansiktet, utföra rörelser med kraft och styrka, balans och energi fast det skall se lätt och vackert ut och det är ohyggligt svårt. Man behöver vara stark och vig, ha god balans, vara uthållig och visa att man äger "scenen" det vill säga vara stolt i kroppen och uttrycket.
Jag njuter av att igen efter så lång tid få känna på denna dansform som jag hade glömt var så underbar. Men när jag står där vid stången kommer känslan tillbaka i kroppen och minnet av att dansa. Dåtid och nutid blandar ihop sig, minnen vaknar till liv och upplevelser känns åter i kroppen och blandar sig i en härlig kompott. Baletten får mig att känna mig levande och kraftfull och det är viktigt när man börjar bli äldre som jag. I vår grupp är det yngre och äldre, kvinnor och män som dansar. Det är tidigare professionella dansare och nybörjare i en blandad grupp vilket fungerar fint eftersom man tränar efter egen förmåga och möjlighet. Jag gillar att anstränga mig och kämpa och baletten är den allra bästa träningsformen för mig. Balansen, styrkan och hjärnan tränas mer och mer för varje träningstillfälle. Det är väldigt bra och nyttigt att träna minnet och det är det svåraste, att minnas kombinationerna - stegen och armrörelserna. När balettmästaren visar en kombination gäller det att minnas hur denna började och det var väldigt svårt i början. Nu går det bättre och eftersom det är "högt i tak" i balettsalen, gör det inget om man gör fel eller inte kommer ihåg hela kombinationen. Vi kan fråga och han visar igen och kommenterar gärna och intresserat. Eller så visar dottern. De jobbar tillsammans, vilket är väldigt trevligt, att far och dotter undervisar i dans tillsammans. Stämningen är härlig och glädjen smittar. Vi är en fin grupp och bemötandet är suveränt.
Bemötandet som är så viktigt för motivationen och viljan, att fortsätta, gå vidare, känna sig välkommen, mottagen, delaktig, sedd och hörd, bekräftad... ja vad det än gäller.
När jag jobbade på Älvsjö Vårdcentral som arbetsterapeut i början av -80 talet fick jag frågan av min dåvarande chef - hon frågade mig under ett utvecklingssamtal vad som var viktigast i mitt arbete och jag svarade bemötandet. Men hon hade inte alls tänkt sig det svaret så jag hade svarat fel. Hon hade tänkt på nybesök eftersom det genererade pengar. Det var alltså nybesök som var det allra viktigaste på VC inte hur vi bemötte patienterna.
Man kan tänka på vad som helst egentligen där människor eller djur också för den delen ingår. Om bemötandet inte är gott, om man inte når fram med sitt budskap, om man inte kan få människor engagerade och intresserade, om man inte skapar trivsel, är vänlig, tillgänglig, delaktig, välvillig med mera, vad åstadkommer man då?
