Tänk om hundägare kunde ta ansvar….

Idag var jag ute på morgonpromenad med min eurasier som jag brukar. Idag möttes jag av hundbajs - stora höga och små och kluttar som låg sidan av promenadvägen, på lekplatsen, på lyktstolpen, på vägen, vid trädet … som jag brukar. Vissa högar var så stora att det kunde vara en människa som fått för sig att en allmän promenadväg var just deras toalett. Det är det ju inte! Men tydligen finns det vissa hundägare som tror att just deras hund är så speciell att bajset kan ligga kvar till allmän beskådan och att just de inte behöver ta ansvar för vad deras hund gör. Det är en feluppfattning! Alla ägare och de som rastar hunden har ansvar för vad hunden gör, beter sig och vad den uträttar ute. Varför har en del hundägare fått för sig att just de kan undantas från den regeln, att man plockar upp efter sin hund? Att man har ansvar för hunden. Eller är det slöhet som gör att de inte orkar böja sig ner och ta upp efter hunden? Eller är det för äckligt? Det vill jag faktiskt inte tro. I så fall ska man inte ha hund. Nej, jag tror att de är så vana vid att andra plockar upp efter dem, att andra sopar rent, så vana vid att smita och göra lite som de behagar men det ska ni veta är ett mycket nonchalant beteende, egoistiskt och respektlöst. Jag vill berätta för er att vi alla har ett ansvar för vår miljö, vår trevnad och välmående. Jag vill kunna rasta min hund och inte vara orolig över att jag trampar i hundskit. Jag vill slippa titta ner på marken hela tiden och bli stel i nacken just därför. Jag vill inte behöva känna lukten från bajs på promenaden, för det gör jag faktiskt ibland när det ligger färskt bajs i min väg. Jag vill inte vara en del av kollektivet nonchalanta hundägare. 
Jag visar att jag tar ansvar för min hund, jag håller in hunden vid möten för att eventuellt slippa skrämma någon, jag plockar upp efter min hund, jag visar att jag har koll på hunden och att vi samverkar och samarbetar när vi är ute. Jag kommunicerar mycket med min hund och vi har gått många kurser och utbildningar tillsammans. Han är en terapihund och vi har länge arbetat inom vården med mera. I många fall ser jag hur hundägare hanterar sin hund på ett sätt som förstärker beteendet hundägaren vill få bort men de vet inte hur man bär sig åt. Varför inte gå hundkurser i vardagslydnad för både hundens ökade välbefinnande och hundägarens trygghet och välmående. Det skulle ge en betydligt behagligare utevistelse för alla hundar och människor.