Rädslan är endast en fantasi

Det finns många människor som mår väldigt dåligt och en hel del av dem söker lösningar utanför sig själva. Det är förståligt eftersom det är enklare än att jobba med sig själv. En person som inte orkar ta tag i sitt liv och de svårigheter som uppstår utan hellre flyr, tar förstås tag i något annat som känns lättare som exempelvis teorin vilken säger att "allt är som det ska", "allt är bra som det är", "du är perfekt som du är". Hen slipper därmed reflektera över sin situation -hur hen bemöter andra och påverkas av andra, hur hen mår och lever och kan så fortsätta leva som tidigare. När "allt är som det är" och "allt är bra" så behövs inga förändringar och hen behöver inte anstränga sig med att lära, växa och utvecklas. Hen får sin näring i teorin i stället för i samvaro med andra människor. Hen kan gömma sig bakom teorin och slipper på så vis omvärldens krav och förväntningar eftersom de inte berör, då hen bestämt sig för att detta inte skall få påverka hen som inte orkar med andras behov. Hen är endast intresserad av det lätta, enkla, bekväma och att låta sig fyllas av andras energi kroppsligt och själsligt.
Denna teori är naturligtvis väldigt lockande, då den är enkel att applicera. Att tänka "allt är som det ska" känns fint. Men om det inte är så? Om det inte hjälper mig, hur gör jag då?
Jag kan ju bestämma mig för att acceptera mig själv, alla andra och allt omkring mig - fine! Men om jag nu inte klarar det utan ändå ibland känner ilska, sorg, frustration och vanmakt.Vad finns då för lösning för att må bra och leva ett gott liv?

Ett sätt är att samtala med goda och bra människor. Se på sig själv med öppna ögon - hur gör jag, varför gör jag så, vara öppen och mottaglig för sig själv och andra och lyssna in vad kroppen och själen vill säga mig. Då kan jag finna en lösning som jag kan leva bra med istället för att söka lösningar utifrån vilket många gör såsom att gå på kurser, föreläsingar och dyligt. Det är som att säga till sig själv att jag inte duger, att jag inte klarar min situation själv, att jag inte själv har förmågan till lösningar för att må bra, utan istället fortsätta med att lita på att andra ska hjälpa mig och göra jobbet åt mig. Som om en okänd person vet vad just jag behöver. Som om teorin kan appliceras på alla personer oavsett bakgrund, uppväxt och erfarenheter. Som om vi alla var stöpta ur samma form.
All förändring kommer inifrån en själv. Man lurar endast sig själv om man tror att lösningar finns hos någon annan. Men man kan behöva stöd och hjälp på vägen av goda personer. Jobbet får jag dock göra själv. Vi behöver lyssna inåt och ta reda på hur vi mår i själen. Öppna upp för andra och ta emot, fast det kan kännas svårt. Vi behöver se på våra rädslor och ta fram dem i ljuset och upptäcka att rädslan endast bottnade i min egen fantasi. När man avtäcker rädslan dess mantel från barndomen, kan man som vuxen ta hand om sitt inre lilla barn och visa att det inte är farligt längre. Rädslan avdramatiseras, bleknar bort och försvinner och kvar står den vuxne med ett större lugn, större djup och en begynnande inre harmoni.

 

Glädje och kärlek

Livet har visat mig att om en människa vill leva i varaktiga och rika relationer, förbli levande och utvecklas måste samvaron vara ärlig och öppen. Vi behöver samtala med varandra och bygga relationen. Om en person vill trivas under många år med samma partner, samma arbetskamrater, samma vänner men också skapa nya, måste hen visa alla sidor av sig själv, uttrycka sig och vara sann. Man behöver anstränga sig och bjuda till, kunna säga förlåt och vara ödmjuk. Ingen relation sköter sig själv. Ett förhållande baseras på ömsesidig välvilja, tillit, respekt, ansvar och lyhördhet men jag kan inte förvänta mig att en människa skall ändra på sin person. Vad jag kan förvänta mig är att hen visar ansvar för relationen, är uppriktig och lojal och gör sitt bästa för att leva ett gott liv själv och tillsammans med andra.

Om det inte känns rätt i början av relationen så kommer det förmodligen inte att bli så mycket bättre. Det är ju en hel del som skall stämma vad gäller grundläggande egenskaper, värderingar och förhållningssätt för att relationen skall ha chans att överleva och växa. Knepigare blir det ju längre vi lever och särskilt om vi lever själva en längre tid. Vi behöver bli mer närvarande, delaktiga, medvetna, reflekterande. Det gör man bäst genom att våga vara i nära relationer. Där har vi störst chans att utvecklas men vi måste våga ta risker och förstå att det krävs av oss att vi aktivt jobbar med relationen.

För många har uppfostran, samhället, värderingar, påverkan från andra personer präglat oss med uppfattningar som låser glädjen snarare än släpper den fri och mycket ligger som programmeringar i det undermedvetna. Det finns inget vi kan förändra i det förflutna men vi kan förändra den påverkan det har på oss nu. Vi kan förändra sättet vi ser på det vi möter. När vi slutar leva i det förflutna och omgivningens påverkan, när vi kan hantera oro, rädslor, måsten, känslor av otillräcklighet och krav kan vi vara i kontakt med oss själva. Vi får mer energi och kan se det som sker, vi kan uppleva mer lycka i vardagen. I livsglädjen finns också tilliten och ur tillit skapas kärlek.

Hur gör vi för att leva mer här och nu utan att nedslås av egna och andras tankar som gör oss ledsna och handlingsförlamade? För det första gör vi rätt i att välja de människor vi vill umgås med, de som gör att vi känner glädje, de som får oss att må bra och lyfter oss. De vi trivs tillsammans med. För det andra behöver vi inte ta så allvarligt på de tankar vi har inom oss. Vi kan låta bli de negativa tankarna vi har och låta dem segla bort från oss eller se dem som moln som blåser förbi. Tankarna är flyktiga, de försvinner och ersätts av andra hela tiden och vi behöver verkligen inte ägna dem så stor makt och påverkan på våra liv. I stället kan vi träna oss på att forma positiva tankar och låta dem ta över, fylla oss med goda positiva tankar och se det goda, fina, vackra i tillvaron. Vi kan mata oss med det som är roligt och trevligt och på så vis fylla på med glädjeämnen och trevliga upplevelser.

 

 

Vardagsträning

Har ni tänkt på så många tillfällen det finns i vardagen att träna spontant inne eller ute; du kan ta trapporna i stället för att åka rulltrappa eller hiss, gå av en hållplats tidigare och promenera. Cykla, dammsuga och städa för övrigt. Och är hissen trasig och du ska till tvättstugan, bära tvätten upp och ner för trapporna som jag för tillfället får göra i stället för att vänta på att hissen blir lagad.
Du kan jogga eller gå och använda bänkar till att träna sitt up och höftlyft och trappor till step up och tricepsträning, trädstammar att träna push up och tåhävningar samt stretcha baksidan av foten- hälsenan. Du kan träna biceps med stenar eller andra tyngder och balansen på stockar eller avsatser. Förutom alla förmånliga utegym. Sen finns ledstänger som man kan lägga upp benet på och böja sig över med rakt stående ben och därmed stretcha baksidan av benet och genom att vrida bort från benet och böja det utåtvridna ben du står på stretcha insidan av låret på benet på stången. Vid stången kan du också träna tåhävningar och bakåtböjningar. Detta är bara några tips av all träning du kan göra ute.
Var tidigt ute på promenad med Shanti medan daggen fortfarande låg kvar och upplevde en härlig morgon.

På arbetet

Idag var det arbetsdag för Shanti. Han låter sig klappas av damen som vilar en stund efter att de gosat och lekt med boll. Hon blev så glad när han kom att hon pratade av bara farten, både svenska och engelska, hon som annars knappt säger någonting. Det är underbart att se vilken stor skillnad en hund kan göra för den boende.

Shanti 3 år

Min underbara fina och vackra kille Shanti har fyllt 3 år och det firades med paket och tårta i samvaro med familjen. På morgonen var Shanti och jag ute och joggade. Vi sprang och gick om vartannat och han nosade omsorgsfullt lite här och lite där. Det var mycket intressanta dofter att undersöka - en skön och frisk morgon.

Shanti är en trevlig, lugn och lyhörd hund och jag är så stolt över honom. Han jobbar som terapihund på äldreboende tillsammans med mig och vi har nu tre olika uppdrag. Det är stimulerande och roligt.

Min yngsta dotter Jossan nu 21 år som bott hemma har flyttat till Linköping för att plugga till civilingenjör med inriktning miljö/management. Sista barnet har flyttat och det känns :(
Jag har haft hemmaboende barn i snart 40 år så det är klart att det känns... Det är som en epok just har tagit slut och en ny tagit vid. Epoken med barnbarn och hund. Och eget boende.
Nåja... så drastiskt är det ändå inte. Jag klarade mig själv när hon backpackade i Asien i 5 månader men då skulle hon ju också komma tillbaka. Nu är det defenitivt. Ok, hon kommer tillbaka på de stora helgerna och loven men utbildningen tar 5 år så det känns ändå som hon har flyttat, även om hon kommer att göra mig gästvisiter då och då.

Men jag har mina tre andra barn med familjer och två barnbarn som jag träffar då och då och två till barnbarn på väg så jag är inte sysslolös. Jag har mina egna aktiviteter, arbeten och min vänner som jag träffar då och då.

Shanti har många gånger varit både en tröst, en inspirationskälla och ett energiknippe och sett till att jag kommit upp och ut och bara det gör att man inte kan "lägga ner" även om det ibland känns som man inte orkar. Det gäller att inte ge upp.

Nej, livet har så mycket oförutsett att bjuda på både det som är fantastiskt, roligt och underbart men också det som är svårt, nedslående och belastande. Men allt hör till livet och om vi kan se saker för var de är och inte lägga så mycket värderingar bakom så är det oftast lättare att ta och handskas med. Det är så lätt att döma sig själv och andra, så lätt att tynga sig med nedvärderande, självdestruktiva omdömen som bara gör det svårare att leva med. Istället bör vi ta saker som de kommer, ta dagen som den ter sig, inte lägga tyngder på sig själv med saker som.... det går inte, det kan jag inte och inte tro att vi inte har förmågorna, kapaciteten eller den inre styrkan. För alla kan om vi bara tror att det är möjligt och för att tro det, så bör vi låta de negativa tankarna vi har i huvudet passera förbi som moln och inte lyssna på dem utan ta till oss de positiva tankarna som också finns där. Vi kan bestämma oss för att inte lyssna på det som är tungt och negativt inom oss och bara lyssna på det som är bra och upplyftande. Vi har valmöjligheter och kan bestämma oss för att i huvudsak bara göra det som känns bra och rätt och fylla oss med positiva tankar och känslor. Vi kan välja de människor vi vill ungås med och ta kontrollen över de aktiviteter vi utövar - göra sådant som känns rätt och bra. Då kommer vi också må bättre och då kommer de människor vi möter och de omkring oss att må bättre och då påverkar de oss så vi mår bättre och vi uppnår the law of attraction. Vi drar till oss det vi sänder ut och det blir en god cirkel av lycka och glädje vilket  så väl behövs i vårt samhälle. Vi väljer att vara med människor som lyfter i stället för att trycka ner och vi gör samma sak så vi lyfter varandra.

Qigong

I morse kl 9 var jag i Kungsan och instruerade medicinsk qigong Jichu Gong det vill säga steg 1 i Biyunmetoden - den hälsobevarande metoden. Det var soligt, lite kyligt och blåsigt men det kom drygt 35 personer. Det är gratis träning på somrarna vid tehuset tisdagar och torsdagar och det brukar vara välbesökt. Några kvinnor som jag talade med återkommer varje vecka då de tycker det är så trevligt att träna tillsammans. Några som hade vägarna förbi stannade för att delta. På torsdag den 15.8 är det sista gången och då håller jag också i träningen. Träningen anordnas av föreningen Gröna draken i samarbete med Kungsträdgården och Biyunakademin där man kan gå kurser och ta bahandlingar, ligger i Västra Skogen på Johan Enbergs väg 20 vid T-banan. Besök oss gärna!

Innan träningen var jag ute på promenad med Shanti vid 7:30 tiden. Luften var klar och frisk och det kändes att hösten så sakteliga var på väg.

Behandla hundrädsla.

Igår var jag och Shanti min terapihund på besök hos ena sonen med fru och två små barn. Tanken var att vi skulle umgås i lugn och ro och att barnen skulle bekanta sig med Shanti bättre. De är reserverade och vill inte gärna gå fram till honom fast de visar intresse. När hela familjen träffas blir det alltför livat för att träna bort hundrädsla så min tanke var att i hemmiljö i lugn och ro närma sig varandra. Jag hade tagit med mig hundgodis till Shanti och russin till barnbarnen som uppmuntran då de gjorde något med Shanti och jag visade vad de kunde göra som att säga åt honom att sitta ner, kasta godis till honom, kasta bollen och ta emot den då han kom med den och hålla i kopplet om de ville. Mamma och pappa hjälpte till och så småningom vågade de prova på. De gav kommando, kastade bollen, höll i kopplet både ute på promenad och inne och de kastade godis till Shanti. De såg glada och stolta ut och jag tror de kände sig så över att de vågade. Jag var också glad och tacksam över att det hade gått så bra. Nöjd och belåten åkte vi senare hem igen.

Män..då!!

Vissa män har problem med att vara i stunden, närvarande, iaktagande eller deltagande utan att agera som om de är i fokus, i centrum, att allt kretsar kring honom. Han har svårt att lyssna eller samtala i dialog eller att ta en tillsägelse utan att det drabbar honom personligen. Han har svårt att se situationen och helheten. För skulle han klara det, skulle han också lättare förstå varför tillsägelsen kom. I de flesta fall från kvinnan. Det beror ju på vad han gjort, sagt eller signalerat. Det är ju samma sak med oss kvinnor, inget konstigt med det men vi är kanske inte lika snarstuckna som männen. Inte lika kränkta av en tillsägelse eller tillrättavisning. Det är i alla fall min erfarenhet. Många män har svårt att acceptera att de kan ha fel, så istället för att stanna kvar och prata om det som hänt så går de, konflikträdda, rädda för att ha gjort fel, rädda för att ha "gjort bort sig" eller för att behöva stå till svars... Vet inte hur de ska förklarar sig. Har svårt för dialogen, lyssna och samtala.
Jag och dottern var på matfestivalen i Kungsan i juni i år och stod i en lång kö för att köpa en bit mat. Då kommer två medelålders män och ställer sig bredvid oss i mitten av kön. Dottern och jag tittar på varandra och vi tittar på männen, vi tittar på en kvinna som står bakom oss och som också reagerar och jag frågar männen om de står i kön. De svarar att de gör det och då påpekar jag att kön slutar där borta och pekar men de står kvar som om de inte hört något. Jag poängterar igen att de får ställa sig sist i kön men de rör sig fortfarande inte. Då vänder sig en kille om som står framför oss och upprepar att de skall ställa sig sist i kön och då först väljer de att i stället gå till en annan kö en bit bort. Det var så uppenbart att de inte tog "order" från en kvinna.
Men det finns fantastiskt justa män, vill jag samtidigt poängtera, som kan vara närvarande, deltagande, ansvarstagande och som det går utmärkt att samtala med  menvi behöver träna på att vara närvarande i möten och på dialogen för det är inget som fixar sig själv. Vi behöver träna på att se varandra och vilja lära oss om varandra. Inte gå i försvarsställning utan öppet lyssna in och dela med sig.Vara intresserad av den andra och bjuda på oss själva. Om vi kan det kan vi också upptäcka hur lika vi är varandra i mångt och mycket och istället för att känna sig separerad från andra kan vi känna samhörighet. Istället för att känna sig ensam kan vi känna att vi hör till. Att vi tillhör. Jag är en del av mångfalden och lika viktig som någon annan. Vi är alla en del av alltet. Vi hör alla samman på ett eller annat sätt.

Lördag

Började dagen med en joggingtur med Shanti i Kristineberg och Fredhäll - härligt friskt men ändå varmt ute och alldeles lagom jobbigt med Shanti stundtals nosande, strosande. Det fina är att han kan vara okopplad mestadels av tiden och även också då vi tar oss genom Fredhällsklipporna på väg till Rålis. Men pic-nic rester, grillar, ölburkar, glasflaskor och skräp ligger kvar i naturen och det är inte roligt fast nog är det bättre i år än tidigare, tycker jag. Nu ligger mycket av skräpet vid överfulla papperskorgar och sopstationer även om det också finns kvar överallt  i  naturen och lockar till sig hundar, fåglar och råttor. Det finns mycket av den sorten här omkring. Kan vi ta ansvar för oss och ta med oss vårt skräp och se till att naturen är lika vacker när vi går som när vi kom så undvikar vi mycket ilska, frustration och skador på djur och natur. Kan inte vara så svårt men vi behöver ta ansvar så vi inte blir så berusade att vi skiter i skiten omkring oss. Är förmodligen svårare men inte omöjligt. Värt att tänka på!
Skall besöka sonen med sambo senare idag och plocka kantareller, grilla och umgås. Det blir trevligt!

Händelser idag...

Idag har jag och Shanti, min terapihund, träffat damen på äldreboendet och promenerat. Det kom några stänk av regn men ändå varmt och behagligt. Vi träffas två gånger i veckan och efter vi promenerat fikar vi tillsammans i "sommarcafe´t" med maken  som också bor på äldreboendet och förgyller deras tillvaro ett par timmar. Shanti och jag kallas terapihundsekipage och vi gick terapihundsutbildningen på Hundens Hus för ett år sedan. Damen blir glad över att komma ut och glömmer för en stund att hon har ont i kroppen och att mycket  i tillvaron är tråkigt. Idag var det sång och musikunderhållning på äldreboendet vilket vi deltog i under det att vi fikade. Musik livar upp och gör att de boende blir glada, sjunger med, klappar i händerna och även roar varandra. Damen jag träffade gladdes mycket av att se en annan dam svänga i takt med armarna  och stampa takten. Ett par unga tjejer som arbetar som sommarpersonal deltog och dansade med ett par kvinnliga boende och en personal dansade hawaiians dans till jubel och applåder. Det var riktigt trevligt och underhållande. På bilden kan man se damen och Shanti tre år, som är av rasen eurasier, för övrigt den enda eurasier som är utbildad terapihund i Sverige. Han går bredvid rullstolen i koppel, ett som damen håller i och ett som jag håller i som säkerhet. Hon tycker mycket om hundar och Shanti gör att hon blir piggare och mår bättre. Shanti bär ett arbetstäcke som det står Shanti Terapihund på. Då jag kom idag träffade jag en sjuksköterska som ville prata med mig om att även arbeta med en dam på en annan avdelning, trevligt!

I kväll ska jag träna qigong innan jag går ut på kvällspromenad med Shanti. Jag får kanske ta stövlar på mig eftersom det regnat men det är bra för det är mycket torrt i markerna och bladen hänger vissna från träden eller så har de fallit av och ligger på marken som vore det höst.


Läs intressanta tankar och forskning från etologen Per Jensen
 http://www.perjensen.se/etologi/fran-forskningsfronten/

Det här va kul!

Hej mina vänner!

Jag kommer att blogga om hälsa, harmoni, relationer, djur och natur, universums energier och oneness blessing, visualisering och synkronicitet, medveten närvaro, sång och dans med mera och ge råd och tips till er. Välkommen till min blogg!