Kärleken behöver tillit

Det är frapperande hur män ser på ärlighet och ansvar i allmänhet och i synnerhet gentemot kvinnor. Jag har träffat få män som inte vildt tänjer på sanningen och ansvaret till sin egen fördel. De kan till en början vara charmerande och trevliga och generöst bjuda på en drink eller middag exempelvis. De vill så mycket och talar så brett. Men när de förstår att jag är seriös, utan att för den skull vara tråkig, för det är jag inte alls men jag skrattar inte åt allt de säger och tror inte rakt av på allt de berättar utan ifrågasätter och vill diskutera, ja då blir de ängsliga och osäkra. Då händer det sen att de inte finns längre. Hör inte av sig helt enkelt, går inte att få tag på heller, vilket säkert är lika bra det men ett nonchalant beteende och busenkelt för dem själva att slippa konfrontationen, vilket går helt i linje med hur de i övrigt uppträder. Ofta är de svikare.
Många män verkar vara så vana vid att ljuga och manipulera att det har blivit vardag för dem och helt naturligt. De är så vana vid att utgå helt och hållet från sig själva och tar för sig av både ting och människor. Det finns inte i sinnet att, om man påbörjar en bekantskap eller relation så tar man också ansvar för hur man sköter denna relation. Man tar på sig ett ansvar för hur man sköter sig själv i förhållande till den andra personen men också ett ansvar för den andra personens välmående. Har man sagt att man ska höra av sig så gör man det. Har man bestämt träff så kommer man eller hör av sig om man får förhinder. Har man lovat något håller man detta eller ger en ärlig förklaring som går att förstå. Man hör av sig och förklarar. Men det verkar som om dessa människor inte bryr sig om det inte gagnar dem för stunden. De bryr sig inte heller om att de förlorar goda individer. Som om det alltid finns andra personer att fånga upp istället. Som om det inte spelar någon roll att de mister en vän eller partner. Som vore vi slit- och slängvaror. Så cyniskt! Så beklämmande sorgligt att inse att de missbrukar människor på samma sätt som de missbrukar varor och tjänster.
Hur kommer det sig att män har så stora problem med att vara ärliga och ta sitt ansvar i dagens samhälle. Låt oss se. Vad har de för förebilder? Hur gör män med samhälleliga ansvarsuppgifter och roller, de män som det är tänkt att vi skall lita på, de som har makten och skall företräda oss andra? De som är satta att representera oss. Hur uppträder män i media och i kulturen, i filmer med mera? Jo, det kan vi se och läsa i tidningarna, om hur de letar fördelar för sig själva och ibland för sina familjer i alla möjliga sammanhang både ekonomiska och personliga. Hur de bedrar, manipulerar och slingrar sig ur rättvisan.
Var finns moralen och etiken? Var finns medmänskligheten och det goda? Hur ska vi kunna lita på varandra när vi möter egoister, cyniker, lögnare och bedragare? Hur kan vi skapa ett medmänskligt samhälle när vi behöver vara misstänksamma mot varandra? Hur kan vi våga älska när vi är så sårbara? Kärleken behöver trygghet, empati och välvilja. Kärleken livnär sig på kärlek och för att känna sig älskad behövs tillit och goda människor. Människor som finns för varandra.

Det är vår...halleluja!

Det är vår igen... i sen oktober månad. Ute är det 13 grader i skuggan kl 16, fåglarna kvittrar, solen lyser starkt och värmer, ljumma vårvindar friskar tafatt med de få guldgula eldröda skimmrande löv som hänger kvar... och jag känner mig pånyttfödd, glad och varm. En inre och yttre värme fyller min kropp med vällust och glädje. Jag drar in vårluften djupt ner i mina lungor och känner mig kluven inför väderundret.
Jag har börjat dansa balett igen efter 35 års uppehåll och tro det eller ej men det var hur härligt som helst, skönt och nyttigt. Nyttigt för kroppen och för hjärnan. Härligt att uppleva dansen och musiken igen, tänja kroppen och använda alla muskler på ett kontrollerat sätt och nyttigt för hjärnan att snappa upp och lära in kombinationer vilket inte var så lätt efter år av inaktivitet på området. Underbart att dansa efter orgelmusikspel av duktig pianist. Det kan knappast bli bättre...och så dessa underbara dansanta människor som sprider glädje kring sig.

Shanti och jag har också börjat med agility vilket jag tror han kommer trivas med. Första tillfället var kul och spännande och nu ska vi träna själva till nästa gång vi ses i gruppen igen.

Jag tog en bild från en morgonpromenad på lilla Essingen där ett träd hade bäverspår. Det finns alltså bäver även på Lilla Essingen liksom på Kungsholmen förutom kaniner, harar, en räv har jag sett, rådjur, igelkottar, alla råttor förstås, fåglar, katter, hundar med mera. Kungsholmen är i sin fulla prakt nu på hösten.

Jag har ansvar....

Jag gillar flexibla människor som kan tänka ut olika lösningar och se saker ur andra synvinklar. Som kan se humor i vardagen och lösa "problem". Jag är själv mycket för att ta itu med det som skall fixas och åtgärdas och inte skjuta upp det allt för länge. Ibland låter jag saker vänta då de behöver "mogna" eller jag behöver prioritera. Jag kan exempelvis prioritera att vila, sova eller gå en promenad då jag anser det viktigare just då för mitt välbefinnande. Men det finns situationer där det inte går att skjuta upp, vänta ut eller delegera till någon annan. Inte ens tanken på att då inte orka eller vilja finns inte. Då är det inte ens någon ide´att spekulera efter en annan lösning. De tillfällen jag tänker på är de gånger man behöver stiga upp på natten för att ta hand om sitt barn som gråter, är hungrigt eller sjukt eller andra gånger då barnen/ungdomarna behöver hjälp och stöd, någon som lyssnar och är delaktig eller de tillfällen då man måste gå ut med hunden som behöver rastas även om det är svinkallt, regnigt och blåsigt eller jag har feber. Finns ingen annan där som kan ta över eller hjälpa till så finns heller inte tanken på ett alternativ, vilket är lika bra det. Börjar jag ifrågasätta min situation blir allt mycket besvärligare. Skulle jag börja tänka på hur skönt det vore att ligga kvar i varma sängen, eller hur mycket hellre jag vill sitta kvar ostörd framför brasan och dricka glöggen eller läsa ut den spännande boken, så försvårar jag ju för mig själv. Jag straffar mig själv faktiskt med tanken på en annan möjlighet. Jag förhindrar för mig själv upplevelsen av att vara älskad och behövd.

Det är min egen inställning, mina egna tankar som styr mig och får mig att känna si eller så. Mina tankar kan ställa till det för mig och få mig irriterad eller arg. Eller öm av kärlek. Kanske har jag glömt hur viktig jag är för mina barn, min partner och för andra. Det är ju klart att jag vill finnas där för dem som behöver mig. Det är ju självklart att jag vill visa min kärlek för dem jag älskar. Om jag tänker på hur viktig och betydelsefull jag är så blir det enklare att bry sig om andra. Att känna sig behövd, viktig och värdefull är vad vi alla strävar efter. Jag är viktig och jag tar mitt ansvar. Jag tar ansvar för det jag "ställer till med" åsamkar andra, ordnar med, orsakar, skapar och så vidare. Ansvaret innefattar också att jag tar hand om mig själv på ett bra sätt, hur jag bemöter andra, mina barn, min partner, min hund, ja alla medmänniskor. I ansvaret ligger också att förvänta sig ansvar och medmänsklighet tillbaka eftersom jag har rätt att förvänta mig ett bra bemötande och ett ansvarstagande från andra när jag förväntar mig det från mig själv gentemot andra och mig själv.

Svampskogen

Igår var Shanti och jag i svampskogen med sonen. Vi var på Färingsö där sonen bor med sambo och sonson nu tre veckor. Det är fantastiskt att komma till dem och uppleva naturen, vidderna, skogen, dofterna och lugnet. Det är alltid lika trevligt att träffa dem och den här gången fick också Shanti träffa barnbarnet. Han förundrades över undret och nosade och nosade för att riktigt ta in den nya familjemedlemmen. När vi klev av bussen drog Shanti för att så snabbt han bara kunde komma upp till huset och det som väntade, få springa fritt och undersöka naturen och dofterna, träffa son och sambo.
Vi hittade trattkantareller, gula kantareller, trumpetsvamp och taggsvamp. Fingersvampen behövde växa till sig och även vissa trattisar men vi plockade ändå rätt mycket. Det är märkligt hur ögonen ställer in sig på svampen, om man hittar några trattisar ställer ögonen in sig på trattisar och man hittar fler. Hittar man trumpetsvamp ställer ögonen in sig på svart längre svamp och man hittar lättare fler sådana svamper.
Så härligt det är att äta färsk egenhändigt plockad svamp som jag gjorde ikväll med vitlök, salt och peppar. Det finns nästan inget godare. Shanti hoppade och skuttade och sprang runt i skogen som om han jublade av lycka. Inte så konstigt att han inte kunde bärga sig utan drog mig upp till huset och lilla familjen. Vi hade en härlig dag och när vi åkte hem var både Shanti och jag trötta och nöjda med dagen.

Hösten är i antågande...

Nu är hösten på väg och med den underbara friska, färgsprakande, skogsdoftande dagar. Solen värmer fortfarande så vi inte vet hur vi ska klä oss eftersom det kan vara huttrande kallt på morgonen och sensommarvarmt under dagen. Vi behöver vara förutseende och klä oss så vi kan variera oss efter plusgraderna och förhindra att bli förkylda och sjuka. Vi bör akta oss för vind, fukt och kyla som den kinesiska traditionen och medicinen KTM förespråkar. Dagarna blir kortare och vi blir tröttare då vi saknar ljuset, nivån av melatonin ökar i kroppen. Nu bör vi vara ute så mycket som möjligt under de ljusa timmarna och fylla på så kroppen tillverkar D-vitamin vilket vi behöver extra mycket av under vinterhalvåret. Bra att dricka varmt te med bitar av färsk ingefära, pressad vitlök, honung och citron i för att förebygga, bli bra från och återställa kroppen efter en förkylning. Passa på och njut av naturen i höst, dra i doften av frisk hög luft och gläds åt det vackra.