Älska - älska inte, Älska - älska inte, Älska - .....

Allt är föränderligt från den minsta molekyl till väderförändringar och världsordingen. Ingenting är statiskt och bestående, allt rör sig och byter skepnad. Vi förändras både till utseende och till sätt, byter åsikter och intressen, partners och mönster, roller, arbete och mode. Ibland känner vi glädje och kärlek för en person ibland ilska och hat eller ingenting alls utan att vi förstår varför. När vi just har hittat en modell för hur vardagen fungerar smidigt, märker vi att det inte alls var bra längre och måste göra förändringar. När vi äntligen tror att vi förstår varandra finner vi att vi inte alls har lyssnat; det var våra föreställningar och fantasier som rådde och tog plats. Vi behöver ideligen byta strategi för att klara av att anpassa oss så vi blir förstådda, lyssnade på och sedda för det är vad vi innert inne vill. Vi vill bli älskade för den vi är. Vi vill känna acceptans för vår person. Eftersom vi inte lever isolerat från någon annan påverkas vi av varandra både individuellt och kollektivt och vi kommer märka hur vi dras med både hit och dit. Det är ofrånkomligt och naturligt. Vi är flockdjur och vill leva i gemenskap. Ingenting kan vi dock ta för givet varken hos oss själva eller hos någon annan.Vad som är rätt och fel är svårt att få grepp om eftersom allt är föränderligt, subjektivt, fyllt av paradoxer, komplext och står i relation till allting annat. Vi kommer också märka att det egentligen inte finns något regelmässigt rätt eller fel; sanningar omdefinieras ständigt. Oftast står vi inför att nät av handlingar, saker att förhålla oss till, problem att reda ut, ibland ångestskapande situationer eller möten där vi ställs inför val och värden att ta ställning till. Vi behöver undersöka vårt sätt att leva, klargöra, utforska, definiera, reflektera, ta risker och ibland stora avgörande beslut.

Eftersom vi skapar vår omvärld och oss själva i världen genom det sätt vi uppfattar den på och interagerar, de val vi gör, de handlingar vi utför och det bagage vi bär med oss, står vi hela tiden i relation till andra människor. Man kan säga att vi skapar vår omvärld tillsammans med andra. Vi är aldrig ensamma, även om det ibland kan kännas så. Jag finns för att du finns. Att vara människa bestäms av mitt förhållande till andra människor. Jag signalerar till andra hur jag uppfattar mig själv. Som jag ser på mig själv och värderar mig, ser andra mig. Det sätt jag uppfattar andra, tolkar och reagerar på dem, så uppfattar de mig. Vi är i interaktion med varandra hela tiden. Risker och beslut hör till livet och gör att det blir meningsskapande, intressant och levande men ibland också väldigt jobbigt och svårt. I situationer där vi inte kan se någon lösning kan det så plötsligt uppstå nya möjligheter och vi kan få förnyad energi och kraft.

Konsten att leva sitt liv handlar om att skapa mening, våga ta risker, vara medveten, ingå i sammanhang, förstå att livet inrymmer många både- och situationer, vara autentisk, och lyssna in vad jag behöver och välja bort det ovidkommande. Leva mitt liv, ingen annans, acceptera det som känns rätt och riktigt och säga nej till det som går emot min inre övertygelse. Skapa egenmakt, ta konsekvenser, visa sårbarhet och inta en ansvarsfull hållning mot sig själv, andra och världen samt leva framåtriktad. ”Jag lever därmed har jag ett ansvar”. Men livet innefattar också stunder av stillhet och meditation. Det är betydelsefullt att finna sin egen balans. Balans mellan aktivitet och vila, mellan ljus och mörker, att vara med andra och med sig själv, mellan känsla och förnuft, snabba och långsamma aktiviteter, mellan att vara aktiv och passiv, ge och ta emot och så vidare. Att flyta med i ett flowtillstånd istället för att kämpa emot så fort det inte blir som jag önskar och vill är en bra väg men det betyder inte att jag lägger ner och blir passiv. Det innefattar istället att jag är aktiv och gör vad jag kan för att må bra och vår värld ska bli en bättre plats att leva på för oss alla.

 

 

 

Tyresta nationalpark

 Igår var jag, Karin -flickornas faster och Shanti i Tyresta nationalpark denna sköna indiansommardag och vandrade Bylsjöslingan 6 km. Men först tog vi en fika på cafét vid Tyresta by där de också har en gemytlig liten lanthandelsbod, korvgrillning och hästar. Jag åt pannkakor med vispgrädde och sylt och Karin tog en macka mums fili baba! Sen promenerade vi slingan som gick genom vacker orörd skogsmark. Det doftade frisk skog och solen värmde titt som tätt och mot slutet av slingan, eller början beroende på vilket håll man går, uppenbarade sig sjön. Det var många som hade tagit sig till nationalparken denna underbara dag. Jag hade Shanti kopplad hela tiden i långt koppel, det kanske man behöver i en nationalpark men jag hittade inga notiser om det på hemsidan. Jag hittade heller ingen svamp men letade inte så länge. Det fina var att gå där i skogen, känna doften och lugnet och ha tiden.
Det finns många leder att gå och det är ett vackert och stilla område, fint för barnfamiljer med anpassade promenadvägar för barnvagn och grillplatser. En fin utflyktsort.

Oh, happy day!

Igår var en härlig dag. Shanti och jag skulle för första gången ha en grupp på ett äldreboende. En grupp av äldre damer och herrar cirka 10 stycken som gillar hundar skulle närvara och tanken var att vi skulle se vad vi kunde göra tillsammans. Om det visade sig att det fungerade bra skulle de kanske anställa oss. Vi kom i god tid, en kvart innan och där var redan två damer som väntade. När de såg Shanti blev de exalterade och tog genast kontakt med honom och han med dem. Jag hälsade också och ställde sedan iordning stolar i en cirkel på sjukgymnastiken. Så småningom kom det fler och fler deltagare, personal och en sjuksköterska som hade fått i uppdrag att ta bilder. Det blev en mycket lyckad timme med mycket skratt och glädje, där vi visade konster Shanti och jag, han lekte med besökarna med olika leksaker och de skojade tillbaka med honom, gav honom godis, gömde leksaker på sig själva som han fick leta efter och höll varandra aktiverade hela tiden.

Jag var mycket nöjd efter timmen och fick höra av personalen att de var imponerade. Shanti hade varit superduktig, engagerad och intresserad, en superkille! De skulle höra av sig! :)

Efter det hade jag en individuell träff med en dam som helt enkelt älskar Shanti, säger hon och blir helt förändrad då vi kommer, glad och pigg, känner inte av smärtan i kroppen eller tristessen och ensamheten. Shanti gör en enorm skillnad för henne och jag gläds oerhört och tycker det är så roligt att träffa henne.

På kvällen hade jag kör i Korskyrkan. Vi sjunger gospel, visor och annat och det är helt enkelt underbart att sjunga igen efter sommarens uppehåll. Jag har sjungit i kören i ett år nu efter många år av uppehåll från köraktiviteter då annat fått ta plats i mitt liv. Jag är glad att jag har satt igång igen, för jag mår bra när jag får sjunga. Jag mår också bra av att skriva och det har jag gjort i flera år nu och av att måla vilket jag inte kommit igång med igen efter att jag skaffade Shanti. Har helt enkelt inte prioriterat det ännu.

På väg från Korskyrkan tittade jag efter sms och hade fått ett sms med bild på mitt nyfödda barnbarn en son till min yngre son - den förstfödde. Det var en underbar nyhet och en mycket harmonisk bild på son och sonson och jag bubblade av lycka.

Det var verkligen en superdag, full av glädje och lycka och jag kände mig så nöjd med dagen. På kvällen var vi väldigt trötta och sov länge dagen därpå Shanti och jag.

...mer humor i vardagen...

Att inte ta sig själv på för stort allvar...står det i tidningen. Ja, det är bra! Det behöver jag läsa, höra och komma ihåg. Jag tar nog mig själv på för stort allvar för ofta och behöver minnas att tillåta leken, se saker lättsammare och släppa fram humorn. Men vad svårt det är när man är uppvuxen med allvar, "slita i sitt anletes svett", inte ha roligt samtidigt som man pluggar, inte göra något hafsigt utan vara seriös, se prydlig och ordentlig ut och så vidare. Men oj, va tråkigt ...
Jag vill leka och låta humorn ta plats mer i mitt liv så nu ska jag bättra mig. Jag vill kunna vara spontan och säga mer vad jag känner utan att för den skull vara rädd för att uppfattas felaktigt. Jag vill kunna klä mig som jag tycker och kombinera som jag vill utan att bli uttittad. Och för den skull, vad gör det om folk tittar lite extra? Det kan kanske roa dem och då har jag ju gjort några glada också. Nej, varför är vi så rädda för att göra fel? Vem har rätt att döma mig och påvisa att jag inte gör rätt, eller klär mig rätt? Jag kan inte utgå från vad andra tycker om dittan och dattan. Jag måste utgå från vad jag själv känner och tycker i olika frågor, i olika sammanhang. Jag måste känna efter vad jag själv vill, önskar och tycker för att må bra. Det kan ju bara jag själv veta. Det är bra att bli påmind om det som är gott och fint i livet och hur vi kan leva livet för att må bra.

Jag hade en dröm....

I natt hade jag en dröm som kändes väldigt verklig. Det är inte ofta jag minns mina drömmar, nej det händer faktiskt väldigt sällan. Det kan dröja flera år mellan tillfällena. Jag drömde att pappa och mamma hade kommit tillbaka. Pappa dog för tolv år sedan och mamma för 2½ år sedan efter en tids sjukdom. I drömmen hade alltså pappa kommit tillbaka och jag tyckte det var lite märkligt men inte konstigt. Det var väl så det kunde bli?! Han var hemma i lägenheten medan mamma, som även hon var frisk, och jag var i stan. Mamma satt på en vit plaststol ute på ett torg och väntade. Förmodligen väntade hon på mig som hade gått en sväng. I famnen hade hon sin väska, på marken stod en kasse och i handen höll hon ett koppel. I änden av kopplet var en liten svart pudel vid namn Mingel. Det var samma typ av hund som jag träffade igår på rastplatsen i verkligheten. Mamma hade alltså gått med på att passa honom medan jag gjorde ärenden eller gick en sväng med Shanti. Det framgick inte i drömmen. Men jag hade nu fått ett godkännande angående hunden.

Då jag fyllde 7 år 1957 fick jag en svart pudel av min farmor och jag var överlycklig. Men pappa lät mig inte behålla Bastel och mamma sa ingenting, så farmor gav honom till en väninna istället. Farmor bodde vid tillfället i Hjo och hade en dvärgpinscher och innan hade hon haft irländska varghundar i många år. Hon tyckte mycket om hundar och ville tydligen att jag skulle ha en också.

Igår var jag på en rastplats på Gädet på min lunchrast från arbetet på äldreboendet med Shanti min hund och träffade på nytt toypudeln. Första gången jag träffade honom blev jag störtförälskad och nu fick jag se hur pigg och lättlärd han var. Jag tog namnet på kenneln av hundägaren ifall att...och tänkte att Mingel skulle kunna vara ett komlement till Shanti som är en mycket lugn terapihund. I natt hade jag alltså drömt om Mingel. Jag kände också att mamma och pappa nu hade givit mig sitt godkännande. Mingel blir ett jättefint namn på honom.

Bli blodgivare du också

Igår lämnade jag blod på Blodcentralen vid Fridhemsplan. Det var den 22:ra gången och varje påse blod kan nyttjas av tre personer så då kan ni räkna ut hur många jag har hjälpt och räddat. Det känns hur bra som helst när man tänker på att man kan ge liv med sitt eget liv. Det är också väldigt trevligt på Blocentralen dit jag går. Personalen är trevlig och serviceinriktad och man kan fika, äta mat, läsa tidningar, tillgång till internet finns och du får en present när du lämnat blod. Jag har sparat på koppar och skålar från Rörstrand och har nu fyra skålar och åtta muggar. De är i olika färger och jättefina. Men jag har under årens lopp även fått andra presenter också. Det är verkligen värt att lämna blod både för din medmänniskas skull och för din egen. Blod behövs och du gör en stor insats!

Om oneness

År 2007 var jag i Indien för att lära mig mer om oneness (enhet). Att skapa enhet mellan människor istället för separation. Enhet och gemenskap och glädje och lycka. Jag bodde i Ashram Golden City på ett campus i tre veckor tillsammans med många andra kvinnor och män. I gruppen jag tillhörde var vi 26 kvinnor och 9 män. Vi fick uppleva underbara mässor, intressant undervisning av darshas (munkar och nunnor), yogaträning, vi mediterade, vi sjöng och dansade, tog emot oneness blessing och serverades fantastisk god vegetarisk mat och frukter. Vi hade assistenter och guider vi kunde tala med om vår process annars var vi i mauna (tystnad) och det kändes härligt och spännande. Som avslutning på processen blev vi initierade (invigda) och fick efter det själva ge oneness blessing till andra.

Jag skrev dagbok under resan och mindes att jag "brottades" med begreppet divine (gudomlig). Jag försökte känna och uppleva vad det betydde för mig. Vad är Gud? Vad är gudomlig? och fick veta att Gud är vad du vill att Gud ska vara. Det gudomliga är glädje, lycka, humor och kan vara vem och vad som helst och också byta skepnad. Det gudomliga speglar dig själv. Du är det gudomliga.
Oh, jag ville så gärna förstå "the divine" och få det påtagligt bevisat för mig. Jag bad om att det skulle ske under flera dagar. Så en kväll när jag låg i min säng i mörkret för att somna, var det någon som höll lätt om min ena fot under filten en liten stund och jag trodde att det var min granne i sängen bredvid som ville mig något, så jag tittade upp. Men hon sov. Jag tyckte det var underligt för det kändes precis som om någon var där men jag blundade igen för att somna. Då kände jag att någon höll om min högra axel och eftersom jag visste att grannen sov förstod jag att det var ett tecken på "the divine". Nu hade jag fått ett påtagligt bevis för att det gudomliga existerade och jag blev väldigt lycklig och glad. Det är inte den enda stora upplevelsen jag fick under vistelsen i Indien. Jag upplevde också ett högre medvetandetillstånd under en vacker cermoni då jag endast kunde röra mig mycket långsamt och istället fick lägga mig ner. Det jag upplevde då var en oerhörd glädje och lycka och det bubblade skratt och glädje ur mig under flera timmar. Det var helt sagolikt och fantastiskt. Allt omkring mig var vackert och kändes lätt och enkelt. Jag blev som barn på nytt för en kväll och ville hoppa, skutta och busa.

Den 9 november hålls ett Oneness event i Folkets Hus som jag kommer delta i och det blir väldigt spännande.


Så här står det om oneness på hemsidan  http://www.awakeningsweden.se/sv/om-oneness

Om ONENESS

Oneness är en rörelse ämnad att ge människor inre frid och lycka; att hjälpa dig leva i nuet i din vardag. Det är ej bundet till någon särskild religion, kultur, filosofi eller andlig väg. Oneness har bara ett mål; att göra människor genuint lyckliga, vilket måste börja inifrån individen.

Oneness Meditation är en speciell meditation där energier överförs som stillar ditt sinne och sinnets tjatter. Det finns ingenting som du behöver göra annat än att motta och ingen tidigare erfarenhet av meditation är nödvändig. Människor från olika livsstilar, bakgrunder och trossystem upplever dramatiska förändringar och förbättringar i deras liv och relationer efter Oneness Meditationen.

När en människa upplever en viss stillhet i sinnet och är mer närvarande i nuet, samt börjar känna orsakslös glädje och frid inombords, kallas det i Oneness termer för att personen har fått ett Uppvaknande. Flera Uppvaknade personer från Sverige kommer att dela med sig av sina upplevelser av detta tillstånd under dagen och även ge energiöverföringen ”Awakening Deeksha” för att du ska kunna uppleva samma tillstånd.

Sri Bhagavan är grundaren av Oneness University i Indien; en skola för inre välmående. Ända sedan Sri Bhagavan var ett litet barn har hans enda intresse varit att hjälpa mänskligheten bli fri från lidande. Idag kommer varje månad hundratals personer från hela världen till Oneness University för att uppleva detta tillstånd av inre frihet. Vi kommer att ha en direkt videokommunikation med Sri Bhagavan där han svarar på våra frågor och sedan även mediterar med oss och ger sin välsignelse.

För mer information se www.onenessuniversity.org eller svenska hemsidan för Oneness www.onenessnordic.ning.com

Var rädd om dig och andra...

Nu är det dags att lysa upp sig själv i trafiken med reflexer och blinkande ljus så du syns bra och skyddar dig själv och andra från att skadas eller förolyckas. Sätt på dig reflexer så du syns både framifrån och bakifrån och skydda din hund och dina barn också med blinkande ljus, reflexer eller påsydda band. Man syns så mycket bättre med hjälpmedel och från betydligt längre håll. En bra livförsäkring!

Plocka upp efter hunden!

Fan! Nu har det hänt mitt framför näsan på mig. Det var ju i och för sig bra, för då kunde jag säga ifrån och få den äldre mannen att förhoppningsvis inte göra om det. Jag var på promenad med Shanti då mannen framför mig med sin tax stod och väntade på att denne skulle slutföra sina behov. Vi gick på gångvägen och de stod på gräset vid sidan om. Vi passerar och när jag vänder mig om traskar mannen vidare som om inget hade hänt. När jag ser det ropar jag ; "Varför plockar du inte upp bajset"? Varpå han svarar ; "Det behövs inte där"! "Jo, det behövs det verkligen" replikerar jag och tänker på alla barn som springer omkring eftersom det är en skola och lekplats intill. Jag tar upp en bajspåse och närmar mig mannen. Nu har han kommit rätt så nära mig och hans hund som känner av husses irritation börjar morra och dra mot oss så Shanti morrar tillbaka varpå mannen får det besvärligt med sin nedsatta simultankapacitet, att hålla tillbaka sin hund, ta upp en bajspåse och samtidigt svara mig att han får väl gå tillbaka och plocka upp då...vilket han gör. Nu blir det ännu knepigare för han hittar inte platsen för hundens resultat så han får gå böjd och leta och leta, fram och tillbaka. Jag står en stund och tittar på honom så han inte ska smita ifrån uppgiften men till slut går vi vår väg Shanti och jag och lämnar mannen med sin skamsenhet och förhoppningsvis känslan av att inte vilja att detta skall upprepas igen.
Varför tror äldre män att de står över lagar och regler, att dessa inte gäller dem? Det är väl inte bara äldre män som tror detta, men jag har drabbats av just de äldre männens grinighet och omnipotens. Det är väl inte mindre äckligt att trampa i hundbajs som ligger vid sidan av gångvägen?

Sova på saken

Sova på saken är inte alls tokigt utan istället väldigt klokt. Det är under sömnen som hjärnan bearbetar information som du lärt in under dagen. Är det något knepigt som du tragglar med så kan vakna upp och ha lösningen dagen därpå.
Det är också under sömnen som kroppen återhämtar sig och reparerar skador. Risken för att skada sig under dagen blir betydligt mindre om du är utsövd. Du stärker dig både fysiskt och mentalt under sömnen och håller dig friskare om du sover bra. Det är alltså betydelsefullt att lyssna till kroppen och själen och ge dem vad de behöver. Förutom god sömn är fysisk regelbunden motion bra. Det behöver inte alls vara avancerad motion utan dagliga promenader, gå i trappor och i skog å mark då och då räcker gott. Att äta näringsriktig mat är förstås också stärkande samt att befrämja goda relationer.

Goda relationer behöver inte vara ansträngande som att bjuda på fina middagar eller fester, nej det kan handla om att finnas där när någon frågar efter en och då menar jag inte att vara uppkopplad för jämnan. Det kan handla om att vara närvarande i samtal, lyssna aktivt och ställa adekvata frågor under samtalet. Helt enkelt att bemöda sig om sin partner eller sitt barn. Se den andra och dennes behov just då. För att orka med varandra behöver vi god sömn.

 

Shanti gör skillnad

Idag var Shanti och jag på äldreboendet där vi arbetar tillsammans. Det vill säga det är Shanti som gör jobbet med den boende och jag har rollen som stöd och guide om det skulle behövas. Men Shanti är så lyhörd och intuitiv så han vet själv oftast vad han ska göra tillsammans med den boende.Uppdraget består i individuell aktivering såsom lek, mys, kel och promenader. Genom arbetet Shanti gör och den glädje han ger minskar medicineringen mot smärta och det går lättare för personalen att hantera de dagliga aktiviteterna med den boende genom att hänvisa till vad Shanti gillar och inte. Språket kommer tillbaka och många av damerna på avdelningen och även personalen, blir väldigt glada då vi kommer och ler, vill klappa och krama Shanti och har också något att samtala om då vi går. Det finns foton uppsatta på oss på avdelningen och inne på rummen till dem vi besöker och personalen är väldigt entusiastisk och bra. De fortsätter att prata om Shanti då vi inte är där, så de boende får något fint och trevligt att tala om och se fram emot. Vi är på boendet några dagar i veckan och förgyller tillvaron för de gamla. Det är mycket stimulerande och trevligt och jag känner att både personal och boende uppskattar oss mycket och vet att Shanti gör stor skillnad.