Alla former av manipulation, styrande, tvång, övergrepp, hot, maktutövande eller förnekelse skapar rädsla, begränsningar, ilska, inlärd hjälplöshet eller vanmakt.
Det leder till ofrihet, förminskande, passivitet eller lydnad (på grund av rädsla - inte av samverkan och förståelse). Det leder till rädsla för att visa vem man är och att ta initiativ, skapar en känsla av övergivenhet och utlämnande vilket gäller både barn, vuxna och hundar. För att få människor och hundar att våga, mogna och växa, interagera, känna delaktighet, samverkan, nyfikenhet, glädje och lust behövs lyhördhet, inkännande, närvaro, förståelse, intresse för varandra, trygghet, tillit mm.
Istället kan vi vuxna leda, guida, visa på alternativa vägar, vara närvarande, stötta, förhindra skada och olycka, delge vår kunskap och erfarenhet och få människor och hundar att växa, utvecklas och mogna. Inlärning sker endast i god miljö där intresse skapas, harmoni finns och kärlek lyser.
Vi behöver bry oss om varandra, gå i varandras fotspår och skor dvs. känna/lyssna in varandra, visa intresse, lyfta, vara närvarande, se och bekräfta varandra.
När vi är där blir det smidigt och lättsamt, trevligt och härligt att leva och samverka.
Man ska inte per automatik tro, att barn eller hundar som är stillsamma, lugna och passiva har det bra, eller mår bra.
Ofta syns det hur de mår i kroppsspråket och i blicken. De kan ha lärt sig att det inte lönar sig att visa vad man känner, tycker eller vill. Kanske har de mött tystnad på frågor de ställt, bortvända blickar, oförståelse och ointresse, blivit kränkta eller hånade. När repertoaren inte räcker längre för att tala om att de inte mår bra, kan de istället visa inlärd passivitet och hjälplöshet. Det har ingenting med harmoni och nöjdhet att göra. Tvärt om, de har gett upp.
Vi behöver lära oss se helheten, känna in och lyssna på det som nästan är ohörbart. Släppa in andra i våra liv och också uppmärksamma våra egna reaktioner, tankar och känslor på vad andra signalerar, vara modiga och bry oss om.
