Vad jag, bland annat, lärt av livet hittills!

Nu har jag kommit drygt halvvägs i livet eftersom mitt mål är att bli en någorlunda självgående 110 -åring. Så vad har jag hittills lärt mig? Av människor? Av förhållanden? Av livet? Jo, att människor är väldigt olika. Den ena är inte den andra lik trots att vi har en hel del gemensamt. Väldigt mycket faktiskt. Vi vill alla må bra och göra det som är rätt, men sätten är väldigt olika och tolkningarna likaså. Det kan vara mycket förvirrande. Vår genetiska uppsättning till exempel, är mer än 98 % densamma som schimpansens. Är vi lika schimpansen? Hur lika är vi då en annan människa? Vad har vi människor gemensamt?


Vi vet att arv och miljö spelar stor roll, men hur är det med vår vilja? Det tycks som om vi inte påverkar i den utsträckning vi tror och tänker oss. Vi är, trots att vi kanske inte tänker på det, väldigt beroende av olika omständigheter, av andra människors intresse och engagemang och av tillfälligheter. Vi är beroende av att samarbeta, samverka, kommunicera, komma överens, visa ödmjukhet, förståelse med mera, för att nå dit vi vill. Vi behöver en stor portion av empati och engagemang i andra för att nå fram med våra ideér.

Miljön spelar en allt större roll - vi påverkas och vi påverkar, vi blir styrda och vi följer med. Därför gäller det att se till att skapa en så god uppväxtmiljö som möjligt, på alla nivåer, så våra genetiska förutsättningar och möjligheter får en god grogrund och växtkraft. I en god miljö, det vill säga en miljö som bekräftar barnet/ungdomen/den vuxne, uppmuntrar till utforskande, aktivitet, rörelse, stödjer, ger utrymme och som ser barnet/ungdomen/den vuxne, i en sådan miljö finns förutsättningar att utvecklas till en god människa och samhällsmedborgare, vilken senare förhoppningsvis bidrar med ett ansvarsfullt samhällsbygge, trots eventuella sämre genetiska förutsättningar. I en miljö där barnet lever med olika brister i omhändertagande, stimulans, näring med mera, har barnet det betydligt tuffare att utvecklas väl, trots goda genetiska förutsättningar. Miljön spelar alltså en stor och betydande roll. Både den yttre och den inre miljön. Ibland har vi inte alltid möjlighet att med vår vilja påverka vår verklighet. "Vill du, så kan du!" stämmer inte alltid. Vi har olika förutsättningar. Därför behöver miljön kompensera för människors olika förmågor och förutsättningar för att så många som möjligt skall ha en lika chans.

Hur en människa kommer att formas, beror alltså på väldigt många olika faktorer. Det är inte lätt att se en människa sådan hon är utan att värdera, tolka in och manipulera det vi ser. Vi lägger själva mycket i det vi betraktar - våra egna erfarenheter, upplevelser, uppfostran, uppväxt och dylikt. Och vi människor är väldigt dynamiska, vi har många olika personligheter, vi ändrar åsikt, beteenden, intressen, utseende, maner. Vi har hemligheter och integritet och det går aldrig riktigt att veta vem man har att göra med till hundra procent. Förmodligen är det säkert bra att ha i minnet, att man inte kan lära känna en person fullständigt. Därför kan det vara bra med en stor portion av överseende, tålamod och empati. 

Vissa personer är väldigt statiska och låsta, cementerade och fasta i sina principer och övertygelser, knappt föränderliga alls och andra kan vi lätt komma överens och känna oss bekväma med. Att något plötsligt skulle uppstå som det inte finns grund för är klokt att inte fantisera om, utan försöka leva i den verklighet som är och se personen. Att se en person har med ett intresse att göra. Ett intresse för denna person, att lära känna, vilja förstå, vara närvarande, ett intresse på djupet. Men att titta är något annat. Det är att ytligt betrakta.

Människor klarar inte alltid av att vara delaktiga, ansvarsfulla eller närvarande. Istället för att vänta på en förändring, bör vi tänka över vad vi själva behöver för att må bra, verka för det och bidra med att skapa nya goda relationer och möten. Ibland behöver vi ta hjälp av någon vi känner förtroende för. Ibland behöver vi säga ifrån på skarpen och konsekvent hålla kvar vid det. 

Ingen vuxen människa kan någonsin förvänta sig att bli älskad förutsättningslöst eftersom man då inte är vuxen utan ett barn. En vuxen kan inte förvänta sig att bli älskad oavsett hur hen beter sig, säger eller agerar. Som vuxen har man rätt att ställa krav eftersom man ställer krav på sig själv och har ansvar. 

Det finns människor som inte kan visa vad de känner, inte vet vad de känner och tycker, inte vågar känna, inte vågar uttrycka sig, inte klarar kommunikation, inte vågar närhet, inte är ärliga mot sig själva och därför inte förmår vara sanna mot andra. Vi är väldigt olika varandra och ändå så lika i mångt och mycket. Mycket rädsla och vanmakt hindrar, förstör och förgör.

Vi människor har i likhet med vissa djur förmåga att se framåt och planera, lära av erfarenheter, samarbeta, visa empati, utforma strategier med mera, vilket är fantastiskt i många situationer och sammanhang. Annat som att exempelvis göra riskanalys, operera, flyga till månen, utnyttja, bedra och begå övergrepp finns bara hos människan. Vi gör både gott och ont. Låt oss välja det goda, livet, gemenskapen och glädjen.