onsdag 11 september 2013

Jag hade en dröm....

I natt hade jag en dröm som kändes väldigt verklig. Det är inte ofta jag minns mina drömmar, nej det händer faktiskt väldigt sällan. Det kan dröja flera år mellan tillfällena. Jag drömde att pappa och mamma hade kommit tillbaka. Pappa dog för tolv år sedan och mamma för 2½ år sedan efter en tids sjukdom. I drömmen hade alltså pappa kommit tillbaka och jag tyckte det var lite märkligt men inte konstigt. Det var väl så det kunde bli?! Han var hemma i lägenheten medan mamma, som även hon var frisk, och jag var i stan. Mamma satt på en vit plaststol ute på ett torg och väntade. Förmodligen väntade hon på mig som hade gått en sväng. I famnen hade hon sin väska, på marken stod en kasse och i handen höll hon ett koppel. I änden av kopplet var en liten svart pudel vid namn Mingel. Det var samma typ av hund som jag träffade igår på rastplatsen i verkligheten. Mamma hade alltså gått med på att passa honom medan jag gjorde ärenden eller gick en sväng med Shanti. Det framgick inte i drömmen. Men jag hade nu fått ett godkännande angående hunden.

Då jag fyllde 7 år 1957 fick jag en svart pudel av min farmor och jag var överlycklig. Men pappa lät mig inte behålla Bastel och mamma sa ingenting, så farmor gav honom till en väninna istället. Farmor bodde vid tillfället i Hjo och hade en dvärgpinscher och innan hade hon haft irländska varghundar i många år. Hon tyckte mycket om hundar och ville tydligen att jag skulle ha en också.

Igår var jag på en rastplats på Gädet på min lunchrast från arbetet på äldreboendet med Shanti min hund och träffade på nytt toypudeln. Första gången jag träffade honom blev jag störtförälskad och nu fick jag se hur pigg och lättlärd han var. Jag tog namnet på kenneln av hundägaren ifall att...och tänkte att Mingel skulle kunna vara ett komlement till Shanti som är en mycket lugn terapihund. I natt hade jag alltså drömt om Mingel. Jag kände också att mamma och pappa nu hade givit mig sitt godkännande. Mingel blir ett jättefint namn på honom.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar